Symbol nr 12
Grundenergiernas kombinationer
198. Symbolen ska visa grundenergiernas kombinationer i de sex rikena. Det är den sjunde energin, moderenergin, som betingar att grundenergierna ligger i den struktur som vi ser på symbolen. De ligger på ett sådant sätt att de bildar ett kretslopp. Varje energi har ett uppåtgående och ett kulminerande tillstånd, som följs av ett nedåtgående och ett latent tillstånd. Varje energi får sitt eget tillvaroplan.
      Växtriket har blivit till genom att instinktenergin kulminerar (röd färg). De intellektuella energierna är inte så långt framme. Intelligensen är latent (grön färg), och intuitionen är degenererande (blå färg). Däremot har växtriket ett stort minne (indigofärg). Växten är inte alls framme på det fysiska planet, den lever i mycket hög grad i sina minnen från en tidigare spiral. Känslan (gul färg) är i sitt första stadium på uppåtgående. Denna sammanställning eller kombination av grundenergierna bildar den livsform som heter växtriket.
      Instinkten är den främsta energin i växtriket, och den tillåter väsendet att ana. Växten kan ana behag och obehag, men den kan inte uppleva det som faktum. Den kan ana obehag, men den kan inte definiera vad detta obehag är. Men den frambringar automatiskt tilldragning till det behagliga och frånstötning från det obehagliga, och detta utgör faktiskt hela växtens medvetandeområde. Växten attraheras av det behagliga, den öppnar sig för dagens ljus och värme, och stänger sig för nattens kyla. Den kan också instinktmässigt styra sina rötter mot vattenådror, mot det som den kan leva av i jorden. Växten utvecklas och kämpar sig efter hand upp till ett nytt rike, djurriket.
      Djurriket är markerat med de två orange fyrkanterna. Tyngdenergin är den energi som ligger till grund för den dräpande principen, för hat, hetsighet osv. I sitt rent fysiska tillstånd är det den som exploderar. Det är den som skapar explosion och bomber. Det är den som betingar att man kan skjuta. Det är den som betingar kraften i maskinerna. Det är den som betingar att jag kan lyfta mina armar, att jag kan tala.
      Alltsammans beror på förbindelsen mellan tyngdenergin och känsloenergin. Dessa två energier uppträder både inne i vårt medvetande och ute i världsrymden. Tyngdenergin är eld, och känsloenergin är detsamma som världsalltets kyla. Det ska jag inte komma vidare in på nu, men de två energierna bildar tillsammans kraften, därför att det är två motsatser. Genom en organisk förbindelse mellan dem uppstår en spänning, som medför att vi kan använda vår vilja, att vi kan tala, att vi kan lyfta våra armar och att vi över huvud taget kan gå och röra oss osv. Det kräver spänning, och den uppstår genom kombinationen av dessa två energier.
      Vi ser att intelligensen börjar bli utvecklad i djurriket, och att intuitionen är latent. Det betyder att intuitionen är något lägre än människornas nuvarande minne. Minnet är degenererande hos människorna. Ju mer utvecklade människorna är, desto mer degenererat är minnet. På symbolen ser vi att djuren i den nedersta delen av det orange fältet har ett visst minne, medan de icke färdiga människorna i den översta delen har ett mindre minne, som är degenererande.
      I det riktiga människoriket (gul färg) blir det degenererande minnet latent. Men då träder ju andra förmågor in. Här har vi en framstående intuition, en högt utvecklad intelligens, och en högt utvecklad känsla som faktiskt dominerar, men då den är intellektualiserad, blir den detsamma som det vi kallar kärlek. Tyngdenergin är i sitt första stadium av nedåtgående. Det betyder att det inte förekommer några explosioner. Tyngdenergin är under kontroll, den är bara en kraftenergi. Här frambringar den inte hetsighet osv.
      På det här sättet skiftar energierna, och därigenom uppstår de olika tillvaroplanen. Mineralriket nedtill på symbolen är i verkligheten ett andligt plan, eftersom medvetandet inte framträder på det materiella planet. Därför verkar mineralmaterien som död materia. Vi kan klippa våra naglar och klippa hår, eftersom det liv som finns bakom är på det andliga planet. På nästa steg har vi växten, som kan känna behag och obehag. Därefter kommer djuret, som kan uppleva smärta och lidande. Vi ser att livet på dessa plan blir fullkomligare och fullkomligare, och det är det vi kallar utveckling. Det fullkomliga människoriket är det sista riket, i vilket väsendena ska inkarnera i fysisk materia, och sedan kommer motsvarande andliga världar. Då kanske man säger, hur kan man veta det? Jo, det kan man veta genom energierna. Det är något man kan komma att veta utan att man behöver ha kosmiskt medvetande. Man kan följa med i förklaringen av symbolen. Man kan själv pröva att ställa upp energierna på ett annat sätt, och då ser man hur man kommer i konflikt med fakta. Det är dock ett faktum att de intellektuella förmågorna utvecklas. Intelligens, intuition och högre utvecklad känsla tilltar, medan de djuriska principerna avtar. Det är det som sker. Det är det som förvandlar djuren till människor, och det kan ju omöjligt äga rum om vi ställer upp energierna på ett annat sätt. Det är de högre energierna som utvecklas.
      Överst på symbolen ser vi de högre energierna. Här tar intelligensen, intuitionen och minnet vid och blir dominerande. Då intelligensen, intuitionen och minnet är psykiska materier, och de övriga energierna, som annars bildar fysisk materia, avtar, är det solklart att väsendet måste bli övervägande psykiskt, vilket det ju också blir. Det betyder att det blir elektriskt och framstår i strålar och vågor. Våra tankar består ju också av psykisk materia, dem kan vi heller inte se. När vi kommer över i dessa tillstånd, är det självklart att vi inte kan vara materiella, och vi blir således till psykiska väsen, som liksom allt annat psykiskt är osynliga på det materiella planet. Sådana är de olika tillvaroplanen som jag senare ska bekräfta genom att berätta om hur livet är på dessa plan.
      Tills vidare ska vi bara konstatera varför det skiftar, varför och hur planen uppstår. När man börjar förstå det och uppleva det i sitt tänkande, får man en lysande utgångspunkt, då vet man vad som är riktigt och vad som är felaktigt. När man vet att energierna känsla, intelligens, intuition och minne växer i den riktningen, inser man, att om man gör något som går i motsatt riktning, hämmar man sin egen utveckling, då går man emot den gudomliga principen, och det är ju klart att det måste slå tillbaka, att det måste bli obehagligt.
      Det är mycket lättare att gå med utvecklingen. Där människan går i motsatt riktning, kommer hon att uppleva det som är ont, det som är smärta, som ger sorg, ger lidanden. Men många människor vet inte om det verkligen är riktigt att man ska vara god, kärleksfull och förlåtande. Det finns tusentals människor som säger: "Fattas bara att man ska finna sig i det och det." Det är ju skriande emot det naturen berättar. Men det kan man inte förebrå dem, eftersom de inte vet vad det är som naturen berättar.
      Men när man börjar iaktta naturen, får man en utgångspunkt där man kan se vad som är livets mening. Det är ju livets mening att väsendena ska utvecklas från ett plan till nästa. På symbolen ser vi hur de utvecklas från mineral till växt, från växt till djur, från djur till den jordiska människan, och från den jordiska människan upp till den fullkomliga människan. När det gäller den fullkomliga människan, har vi ett exempel i Kristus, som rent psykiskt var en färdig människa, även om han här måste vara inkarnerad i en kropp som inte stämde för detta tillstånd. Det var han tvungen till, eftersom dessa utvecklade fysiska kroppar inte existerade här på jorden. Men han kunde inkarnera i en jordmänniskokropp, och det var ju det han var tvungen till.
      På symbolen ser vi alltså den gudomliga planen i strukturen. Det är den som åstadkommer alla kontrastförhållanden. Den åstadkommer således dag och natt, sommar och vinter, den åstadkommer de fyra årstiderna i alla dessa kretslopp. (Se st. 185, 320.)