Gibbonfoster
212. Bilden visar ett foster av en gibbonapa. Man kan inte säga annat än att det måste vara besläktat med människan. Det är inte så långt från detta väsen till en människa. Om man inte visste det, skulle man uppfatta det som ett litet människobarn, men det är ett gibbonfoster.
      Vi måste förstå att det hela har framträtt genom utveckling, att vi har kommit nerifrån djurriket, och att vi har nått högre upp. Vi kan bara se på en enskild dag. Vad kan vi inte ha upplevt sedan i morse? Vilket vetande kan vi inte ha tillägnat oss i dag, som gör att vi handlar klokare och bättre i morgon? Och vilket vetande kan vi inte ha tillägnat oss om tio år? Då kan vi ha tillägnat oss ett kolossalt vetande, så att det inte alls går att känna igen oss i vårt sätt att vara. När det sker sådana förvandlingar, ser vi vid sidan om dem också kroppsförvandlingar. Växter förvandlas till allt fullkomligare stadier, fram till köttätande växter. Köttätande växter blir till primitiva djur, där man nästan inte kan se skillnad på växt och djur. De växer vidare och blir till riktiga, fullkomliga djur, och djuren går över till att få ett högre medvetande och blir till människor. Det är Guds skapelse, det är på det sättet Gud modellerar väsendet.