Kristus och kvinnan som hade gripits för äktenskapsbrott
228. Här på bilden ser vi de två tankearterna. Vi ser humaniteten, och vi ser människornas sedvanliga tillstånd att vilja hämnas, att vilja straffa, att "fattas bara att man ska finna sig i det". När en kvinna hade varit otrogen, var det skick och bruk att hon stenades.
      Men så kom denna gestalt i vägen. Kristus var ju mycket känd och ansedd för att ha ett stort vetande. De frågar honom om denna situation, och han svarar: "Den av er som är fri från synd skall kasta första stenen på henne." Detta var något helt annat. Den som inte själv hade något djuriskt i sig kunde gå bort och stena denna kvinna. Det var en helt annan tankegång, och denna tankegång var den första säden. Det första av den säd, i vilken alla släkten skulle välsignas. Han räddade henne från denna ondska, han frälste henne från döden. Han dömde henne inte. Han sade bara att hon skulle se till att inte göra så mer, och se till att gå den rätta vägen, inte gå den felaktiga vägen.
      Vi ser att denna människa, Kristus, är förändrad. Han är inte en san eller en neandertalare, han har inte ett djuriskt medvetande, han är helt annorlunda. Hur har han blivit det? Och varför kommer nu detta? Det är för att vi andra ska bli sådana, det finns ju de som talar detta språk.