Det djuriska och det mänskliga beteendet
255. Det gällande handlingssättet är dels djuriskt och auktoriserat genom lag- och rättsväsen, genom domare och polis, dels mänskligt. Det mänskliga handlingssättet framträder också, det är också auktoriserat. Det hela är alltså blandat. Men när ett stadium inte är färdigt, är det dåraktigt att bedöma det som färdigt. Då är det dåraktigt att säga att något är skriande orättvist, att något är djävulskt osv. Det är detsamma som att bedöma ett ofärdigt hus som färdigt. I så fall får man ett märkligt facit. En bil utan hjul är inte färdigbyggd, och om man anser den vara färdig, får man också ett tokigt facit. Man måste komma bort från dåraktiga facit, att det är en färdig bild vi ser, att det är ett färdigt tillstånd.
      Människorna är inte färdiga, och när de inte är färdiga, kan de inte vara så fullkomliga som när de blir färdiga. Därför måste vi lära oss att finna oss i det ofärdiga. Det är dåraktigt och nyttar ingenting till att man blir arg och bitter på människor för att de inte är färdiga, för att de inte handlar som en fullkomlig människa. Varje människa måste handla efter den begåvning och det förstånd som hon för ögonblicket har. Det vetande och de erfarenheter man får först i morgon eller om tio eller tjugo år, kan man ju inte handla efter i dag. Det betyder också, att i dag kan andra människor heller inte ha de erfarenheter som de får först senare.
      Det är den svåra punkten, för människorna lever i den förfärliga övertron att vi står på samma steg, och det gör vi ju inte alls. Alla är inte lika färdiga. De som är mer färdiga, kan naturligtvis uppträda annorlunda än de som inte på långt när är så färdiga. De som har mycket djuriskt i sig måste i högre grad befordra det djuriska beteendet. De som har mycket mänskligt i sig måste i motsvarande grad befordra det mänskliga beteendet. Vi ser således att djuriska och mänskliga beteenden är mer eller mindre blandade. Det är det vi måste lära oss att iaktta, för annars kan vi inte bli någon rättvis domare. Vi ska lära oss att vara domare.
      Vi vet ju att Kristus, den fullkomliga människan, skulle sitta vid Faderns högra sida och vara med och döma levande och döda. Det betyder inte att det finns en tron ute i universum, där Kristus ensam skulle sitta bredvid Gud. Men det betyder att vartenda levande väsen ska bli ett med Gudomen, det ska döma på samma sätt som Gudomen. Detta att döma är inte att döma till döden, till straff och undergång, utan i stället att se sanningen överallt, i varje ting, antingen det nu hör till det behagliga eller till det obehagliga.
      Genom att kunna se sanningen kommer man att bedöma riktigt, och det är denna förmåga att döma riktigt som människorna nu ska utvecklas till. Liksom de har blivit duktiga på att döma riktigt i de materier som de ska använda till att bygga fysiska ting av, så ska de också bli duktiga på att bedöma materier som de ska bygga sitt väsen av.