Kain och Abel
256. Bilden, som visar Kain och Abel från Bibeln, är en symbol för den dräpande principen. Det är lätt att se att naturen inte har fört dessa två vackra ynglingar, dessa fina kroppar, till detta tillstånd för att de ska tillintetgöras. Lika lite som människorna bygger ett hus för att det ska rivas ned och förstöras, lika lite skapar naturen sådana vackra kroppar för att de ska slås ihjäl.
      Vi ska inte bara se på naturen i det yttre, utan också på den eviga naturen, på jaget i Kain. Det är ju denna natur som avslöjar att människan inte är ett färdigt väsen. Hon har det djuriska medvetandet i sig, och därför måste det ha kommit från djuret. Människan har börjat få något mänskligt i sig, men det är inte på långt när tillräckligt för att hon ska kunna framträda som en färdig människa. Hon manifesterar fortfarande djuriska principer. När hon inte kan klara sig, dräper och mördar hon. Hon är egoistisk och tillskansar sig sitt välbefinnande på andras bekostnad.
      Vi ser att den djuriska principen är gällande i alla människor utan undantag, såvida de inte har nått den stora organiska process som jag kallar den stora födelsen, som är Kristi återkomst i den enskilda människan. Människor som inte har uppnått detta tillstånd har alltså ständigt något av det djuriska i sig, även om de också kan ha mycket av det mänskliga i sig.