Jesu korsfästelse
26. Här har vi fundamentet för den kyrkliga kristendomen, alltså den form som kristendomen tog. Det var detta att Jesus blev korsfäst för människornas synder. På grund av att denna människa här på bilden blev korsfäst, skulle vi alla över hela världen kunna bli fria från att få tillbaka verkningarna av våra handlingar, oavsett hur usla vi hade varit. Tjuvar, rövare, mördare och bedragare kan vandra in i paradiset, eftersom Kristus har låtit sig korsfästas. Man ska bara påminna Gud om att man i Jesu namn ber att få syndernas förlåtelse, och då får man det av nåd och barmhärtighet.
      Är det inte ett märkligt förhållande att denna gudom inte kan förlåta synder utan att detta oskyldiga väsen skulle behöva korsfästas? Det kan inte stämma med ett verkligt logiskt förhållande. Man kan heller inte införa ett sådant förhållande i det jordiska rättsväsendet. Låt säga att en man som har begått ett mord, blir dömd till livstids fängelsestraff eller avrättning, och så kommer hans bror och säger: "Kan inte jag få? Jag vill gärna ta hans straff." Då kan man inte föreställa sig att domaren säger till den skyldige: "Nåväl, då går du fri."
      Man låter inte rövaren bli fri därför att brodern eller en annan människa vill ta hans straff. Men det gör man alltså i den kyrkliga tron. Här tycker man alltså att det är utmärkt att detta väsen fick lida för människornas synder. Men utvecklingen för med sig att den utvecklade människan inte vill att någon annan människa ska lida för de fel hon själv har begått. Man säger då: "Straffa hellre mig, jag ska gärna ta konsekvenserna av mina egna handlingar." Det är det enda som är tillfredsställande för den utvecklade människan. En människa som inte har denna inställning är inte en utvecklad, utan en primitiv människa. Men det finns många människor som har blivit lyckliga genom tron att de har kunnat få syndernas förlåtelse därför att Kristus genom sin död har lidit för dem. Han har tagit det straff som de själva annars skulle ha fått, och då kommer ju nattvarden och sakramenten osv.
      Man har inte förmått inse hurdan den verkliga förklaringen måste vara. Man kände inte till reinkarnation, man kände inte till de fält i naturen som visar denna. Man var tvungen att skapa sina egna föreställningar och begrepp utifrån det lilla primitiva erfarenhetsområde man hade. Man kände att det måste vara lösningen, och det var också den lösning som skulle ges människorna under den epoken. Men nu är denna epok på väg att bli passerad, och det är mängder av människor som växer ifrån detta. De önskar inte frälsas genom ett annat väsens korsfästelse.