Den ångrande soldaten
261. På bilden ser vi också de två naturerna i människan. Den ena naturen i honom har dräpt denna nästa, denna andra soldat. Det är naturligtvis en fiende, och det borde vara ett hjältedåd, han är ju självskriven att bli dekorerad med något tingeltangel. Men det ser inte ut som om det kan ersätta den förlorade själsfriden, för han har kommit till ett stadium där han inte är särskilt dräpande. Varför har han blivit sådan? Därför att han själsligt har börjat kunna förnimma att det är högst ohyggligt att dräpa. Det är något så gruvligt och djuriskt, det är ett tillstånd han alls inte kan känna lycka eller glädje över att manifestera. På så sätt förändrar naturen alla människor.
      Alla har vi i högre eller lägre grad varit i situationer som denna. Det kommer till alla människor, och en dag är det sista gången. Efter denna sista överträdelse av den dräpande principen blir det inte någon samvetsnöd mer.
      Det är ju livet självt som talar om dessa fakta. Det är livets egen dokumentation av situationen.