Människans två sinnen
263. Människans två naturer, det onda och det goda, illustreras också på denna teckning.* Den vänstra sidan av bilden ska visa det som ännu återstår av det djuriska, medan den högra sidan ska visa det mänskliga. I några människor finns det ett mycket stort mänskligt område och ett mycket litet djuriskt område. I andra människor är det mänskliga området mycket litet och det djuriska mycket stort, men det förändras efter hand, på så vis att det mänskliga kommer att fylla det hela. Människan blir hel, hon blir den färdiga människan.
      Man måste med hela sin själ förnimma och förstå att så är det. Det är det djuriska som har åstadkommit de olyckliga ödena, det är det i människorna som har skapat sorgerna, bekymren, lidandet. Det är det som har skapat världskrigen, det är det som får människorna att gråta och vara olyckliga och leva med fruktan och bävan. Det är det som plågar, som förstör äktenskapen, som förstör familjeförhållanden och affärsförhållanden. Ja, på det hela taget är det djuriska överallt roten eller kärnan till olyckligt öde.
      Genom att få denna bild av det kan man börja ta ställning till det, och därigenom kan man börja vara med och hindra det från att komma till uttryck, och det betyder inte så lite, som vi ska se. (Se st. 29, 174, 236, 300, 319, 531.)
 
____________
* Människans två sinnen. Teckning av Hans Henning Withus (1920–1947).