Symbol nr 19
Genom invigningens mörker (Helvete eller ragnarök)
264. Symbolen visar resultatet av den djuriska principens framträdande. Här kulminerar det djuriska så att säga. Det är en symbol över nutiden med dess världskrig, men också med dess framträdande kulturtillstånd. Denna silhuett av ett samhälle ska betyda kulturskapelse, och vi vet att människorna har nått långt i sin kulturskapelse. De är mycket duktiga på att skapa på det materiella planet, och i världen skulle det kunna vara en lysande och bländande gudomlig tillvaro, om inte de djuriska anlagen i människorna hindrade dem från att kunna njuta gott av de fördelar som vetenskapen är i stånd att frambringa.
      Vetenskapen är i stånd att frambringa så helt underbara ting, att världen skulle kunna bli en gudomlig värld. Men det som hindrar människan är denna hatprincip. Man vill avlägsna hat med vrede, man vill hämnas med vrede. Man går med bitterhet och vrede i sinnet, och anar inte att det är ett fördärv, att det är mental förruttnelse. Man förstår därför heller inte att det till sist förstör kroppen. Det skapar mottaglighet för sjukdomar osv. Men det kommer människorna att lära sig.
      Symbolen ska visa principen att slå tillbaka. Här är principen att "dräpa med svärd", annars skulle man inte göra vätebomber, man skulle inte göra dessa väldiga vapen som kan mångfaldiga tillståndet av dråp och invaliditet bland mänskligheten. Man skulle ju inte tillverka dessa vapen, om man inte fortfarande var besjälad av denna djuriska princip. Därför är världskulturen aldrig säkrad, det finns alltid något underminerande. Hotet finns alltid att den kan förstöras, och det nästan när som helst, om inte annat så på grund av dödsbringande naturkatastrofer. Det är människorna ju heller inte beskyddade emot. Så länge de är dräpande, är de inte särskilt beskyddade mot den dräpande principen. (Se st. 69, 237, 544.)