Symbol nr 88
Den riktiga föreställningen om nästan. Människornas olika karaktärssteg
270. Symbolen visar den riktiga föreställningen om nästan. Människan tror att alla befinner sig på samma steg, men i själva verket befinner de sig på olika steg. Man måste lära sig förstå att väsendena är olika till sin mentalitet. Hos några är det särskilt känslan (gul färg) som gör sig gällande, och hos andra är det intelligensen (grön färg) eller instinkten (röd färg).
      De troende väsendena vill inte höra talas om annat än att när något står i Bibeln, är det sanning, är det riktigt, oavsett hur ologiskt det än må vara. Detta medvetande och denna tro, som är baserad på instinkt, befinner sig ännu under gudomlig ledning. Det är denna gudomliga makt som förde de primitiva väsendena framåt, eftersom de ännu inte hade begåvning att kunna klara sig själva. Det är en rest av detta tillstånd, som fortfarande kan finnas kvar i de religiösa människor som är starkt instinktmässigt bundna till dogmer. Det är klart att det kan man inte förebrå dessa människor. De måste vara bundna till dogmer. Det är ju dåraktigt att tro att man med våld och makt ska omvända dem.
      Den runda, gula figuren symboliserar en känslomänniska. Många människor är mycket känslobetonade, och det blir därför känslan som dirigerar deras sätt att vara. Den runda gröna figuren symboliserar ett väsen som är intelligensbetonat. Det har inte riktigt någon känsla, och därför blir dess sätt att vara annorlunda. På så vis är de högst olika, och det måste de vara. Därför nyttar det ingenting till att man blir rasande över att det är så, för så är det. Man kan lika gärna bli rasande över att det finns solsken, att det finns regnväder, eller att det finns dag och natt – man kan inte ändra dessa tillstånd. Man måste nå fram till att finna sig i att människor är som de är, man måste ställa in sig på det liksom man måste göra det med naturen. Man måste bygga hus för att kunna motstå och övervinna klimatet, och man måste göra en massa andra ting. Det har man lärt sig efter hand. Man kunde inte få det att vara varmt här uppe i de kalla områdena, man kunde inte göra vintern till tropiskt klimat. Man kunde inte göra om naturen, alltså måste naturen göra om människorna så att de byggde hus, åstadkom konstgjord värme, skapade kläder osv. Och på det sättet måste man ju också vänja sig vid att skydda sig mot de människor man är omgiven av, för de kan inte vara annorlunda.
      Men det är inte svårt. När man förstår det, blir man försiktig, och så börjar man utforska vad detta är för en människa, och vad är nu det här för en människa, vad kan den människan tänka, och vad kan hon förstå? Man börjar bli expert på att kunna ställa in sig på varje enskild människa, och då blir det inte den explosion som uppstår för de människor som inte förstår varandra. Där exploderar ju medvetandet. När man börjar förstå att så är det, uppstår inte explosioner. Då börjar man i sitt medvetande skapa metoder, tankearter och fält med vilka man kan skydda sig och undgå explosioner hos andra människor. Jag skulle ju aldrig hitta på att börja omvända en starkt frireligiös människa, en mormon eller en annan troende person, jag låter bli. Var och en får verkligen ha sin tro och sina föreställningar. Det viktigaste är att man kan vara goda vänner. Det är detta det rör sig om, och det är detta som den andliga vetenskapen ska lära människorna.
      Många människor menar att de andra borde vara annorlunda än de är. Det är den situationen som är den stora övertron, det stora misstaget. Man måste alltid komma ihåg att människan är som hon i dag ska vara. Hon kan inte vara annorlunda, men människan blir annorlunda senare. (Se st. 65.)