Symbol nr 16
Evighetskroppen
272. Det är mycket värdefullt att veta att alla energiutlösningar kommer tillbaka till upphovet. Detta måste man teckna såsom det visas på symbolen. Vi ser att det levande väsendets princip är evig.
      I mitten ser vi det odödliga jaget som inte är tids- och rumsdimensionellt. Alla dess handlingssätt, den energi som det sänder ut, går i cirkelbanor och kommer tillbaka till det.
      Det finns små cirkelbanor, andra är stora och långa cirkelbanor. Till exempel är ett jordeliv från vaggan till graven ett sådant cirkelkretslopp. Ett handlingssätt som utlöses mot ett annat väsen är också ett kretslopp som kommer tillbaka till upphovet.
      När man börjar förstå detta, ser man att alla de verkningar som kommer in till en, i själva verket är utlösningar som man själv har utlöst. Det kan inte komma något annat. Men andra människor kan vara redskap, vara medier, för att bringa dessa energier till ett handlingssätt. Bakom finns dock de våglängder som har utgått.
      När en man begår ett mord, bildar det en särskild våglängd som fortsätter i det psykiska eller kosmiska strålområdet, och där kan den vandra vidare tills det uppstår en situation, där den kan förbinda sig med väsendet igen. Men då förbinder den sig på det sättet att den kommer till mottagliga väsen i väsendets närhet, varigenom mordet sedan utlöses.
      Alla levande väsen representerar detta tillstånd, denna princip, som jag kallar evighetskroppen. Varje väsen är ett evigt tindrande och strålande väsen som evigt sänder ut energier som kommer tillbaka. Om man kunde se det, skulle det vara en kolossal syn. Men det är alltså principen. (Se st. 134, 541.)