Kristusmedvetandet är baserat på fullkomligt vetande och logiskt tänkande
287. Eftersom det är farligt att bli arg och hetsig och ha djuriska tendenser, måste man själv med sitt förstånd söka skydda sig emot det. Men det kan man inte skydda sig emot genom att slå ihjäl. Så skyddar man sig kanske för stunden, men detta dråp kommer tillbaka till en för att man ska använda det logiska tänkandet. Det finns ingenting som säger att det skulle finnas ursäkter för människor. Detta att vi inte vet, är ingen ursäkt. Det är just därför som vi får verkningarna. Där vi börjar veta det, handlar vi ju inte på det sättet. Där utför vi inte de onda handlingarna. Det är ju just återgäldandet, smärtan, lidandet, vi får. Där vi är vetande och känner den fulla sanningen, kan vi använda oss av den. Där är hela vårt medvetande baserat på det logiska tänkandet. När Kristus säger att du skall älska Gud över alla ting och din nästa som dig själv, är det ju alltsammans grundat på det fullkomliga vetandet på de fälten. Det är inte ett löst känslomässigt uttalande, något fantastiskt uttalat i extas, utan det är en fullständigt klar, hjärnmedveten vetenskap i kristusmedvetandet. En människa som har nått upp till det fullkomliga stadiet, området för kristusmedvetande, slungar inte ut fantastiska uttalanden. Hon baserar sig ju hela tiden på det fullkomliga vetandet, och dess handlingssätt är det fullkomliga logiska tänkandet liksom hos ingenjören och arkitekten eller andra tekniska eller fysiska skapare.
      Så vi ser att det inte finns något ont. Vi förstår orden "allt är mycket gott", som man i Bibeln låter Gud säga, då han har skapat världen. Det är denna gudomliga förnimmelse vi måste ha, därför att den skyddar mot förruttnelse. Den underminerar det djuriska och får det att försvinna ur medvetandet. Där vi har vetande, kan det onda inte leva.
      Där vi inte har vetande, blir vi rasande, hetsiga och tossiga. Det är lite av ett kännetecknen på om en människa tänker logiskt på detta fält. Där hon är hetsig och rasande, tänker hon inte logiskt. Där kan hon lika gärna säga: "Ja, här kan ni se, jag har en gång varit nere på lejonets stadium, och det är det jag ännu har lite kvar av." Det borde denna människa ju sanningsenligt kunna säga, om hon kunde förstå det. Det är detta vi måste bort ifrån. Vi måste bekämpa denna djuriska tendens, vi måste hindra den från att uppstå i medvetandet. Detta att vilja ha rätt, att vilja slå ner de andra, att mena att det är de som är onda, som är de skyldiga, allt det måste vi bort ifrån.