Skapelsen av Eva, hankön och honkön
290. Vi kan se att detta syndafall är en princip, genom vilken tingen regleras. Syndafallet formar en period där människorna kan komma in i ett tillstånd, där de lär känna mörkret, där de handlar i mörkrets anda, såsom människorna och djuren nu gör där de lever i denna mörka värld, i vilken det förekommer mord och dråp.
      Detta att de fördes in i mörkret, hade aldrig någonsin kunnat ske, om de inte hade omskapats till hanköns- och honkönsväsen. Hela mörkrets princip, allt som finns av mörkertillvaro, är baserat på hanköns- och honkönsprincipen. Men allt som heter kärlek, fullkomlighet, alltså riktigt människomedvetande, är baserat på ett organiskt tillstånd, där det inte finns hankön eller honkön, utan de två könen går upp i eller bildar ett nytt kön som blir ett kärlekskön, om jag får säga så.
      Liksom hankönet och honkönet medför förälskelse och dragning till det andra könet, så medför den mänskliga sexualiteten att människan älskar allt som är fullkomligt. Hon älskar människan i människan. Det handlar inte om huruvida det är en kvinna eller en man, om det är ett djur, om det är en bandit eller ett helgon. Hon älskar det gudomliga i alla väsen. Hon har denna underbara förmåga att förnimma och känna en väldig sympati, eftersom hon känner att hon är ett med det eviga bakom dessa väsen. Det är ju en känsla som inte är så utvecklad hos människorna, eftersom de ännu naturligtvis i hög grad känner hanköns- eller honkönssympati, och därför kan de ju heller inte få den fulla kosmiska upplevelsen så länge de är bundna i dessa tillstånd. Det är organiska processer, det kan inte vara annorlunda. Det måste vara så som dessa organ för ögonblicket är, men de kommer inte att förbli sådana. Organen i dem kommer att utvecklas mot ett tillstånd där de inte längre är hankön och honkön, vilket jag snart ska visa på en bild.
      När Bibeln talar om skapelsen av Eva, står det att Gud lät Adam falla i dvala, och så tog han ett revben ur Adam, och av detta skapade han kvinnan. Det ska ju betyda, att på ett givet stadium skedde en kosmisk process i det inre tillståndet. Detta att ett revben tas ut, ska uttrycka att det var en inre organisk process. Det var en beröring av de två polerna som var i Adam.