Adam i salighetsriket, mineralriket och växtriket
291. Adam är uttryck för de levande väsendena på det stadium, där de har passerat igenom de högsta världarna och har kulminerat i de högsta upplevelserna av fullkomlighet. De har varit så länge i den världen, att de inte längre har något särskilt minne av mörkret. De anar inte vad ont är. De anar inte att de har levt i gott och åter gott, och att de är goda. Det vet inte om något annat. De har degenererat i denna godhet, för ju mer de förlorade minnena av mörkret, desto mindre kunde de känna skillnad, desto mindre kunde de skapa, och därför blev de efter hand till sovande väsen.
      Dessa sovande väsen befann sig i sitt minnestillstånd på det andliga planet. De inkarnerade i det rike som jag kallar salighetsriket, ett stort tankerike som består av deras egna minnen och tankar från detta tillstånd. De har inte någon medveten manifestation utåt, men de har alltså en utlösning utåt i materien, och denna utlösning skapar det vi kallar mineralmateria. Men då det inte finns något medvetande i mineralmaterien, kan den inte uppfatta något. Det är därför vi kan klippa våra naglar, klippa håret utan att känna något. Det är därför järn, stål och koppar förefaller livlöst. Men det är inte livlöst, energierna i det, kraften mellan tomrummet i atomerna, kommer från levande väsen, från det kosmiska planet. Men det ska jag komma in på i ett annat föredrag.
      Adam är alltså uttryck för de väsen som befinner sig i salighetsriket och som ska in i växtriket. Här börjar skapelsen av den fysiska organismen, genom vilken de ska kunna förnimma på det materiella planet. I växtriket kan de börja ana; de kan inte se något verkligt, men de kan förnimma eller ana behag och obehag. De kan inte direkt förnimma smärta, men de kan förnimma att något är obehagligt, att något är behagligt, och det gör ju genast att de börjar dras till det behagliga. Således börjar de svagaste medvetandetendenserna att dras till det behagliga och stötas bort från det obehagliga.
      Vi ser att växten öppnar sig för morgonsolen, och vi ser hur den sluter sig för nattkylan. Växtriket är alltså paradisets trädgård, och växterna är Adam i detta tillstånd. Det står ju att det rådde fred och harmoni i paradisets trädgård, och det symboliseras av att lejonet låg tillsammans med lammet osv. Det är ju en symbolisk bild, där rådde fred, och det gör det självklart i det kosmiska väsen som ännu är inkarnerat i växten. Det har inte något yttre medvetande, eftersom det är degenererat, och därför är det nu här nere för att börja på ett nytt stadium.