Förnyelsen av livsupplevelsen och dragningen till det motsatta könet
292. Detta degenererade väsen ska få sin livsupplevelse förnyad. Den livsupplevelse som det har haft under lång tid och som nu är degenererad, ska förnyas, och det kan bara göras genom att dess sexualitet förändras, och det sker alltså genom polerna. Väsendet har i sig två poler, den maskulina och den feminina. Men då de två polerna är i balans, ska det skapas en förändring, så att medvetandet åter kan uppstå.
      På ett givet stadium i växtriket är det en mängd växter som är dubbelpoliga. De lägst stående växtarterna är dubbelpoliga, de har båda polerna i sig, han och hon. Men så börjar den ena polen stagnera. Hos några väsen är det den maskulina polen som stagnerar, och då kommer den feminina polen att prägla organismen, och hos andra är det den feminina polen som stagnerar, och då kommer den maskulina polen att prägla livstillståndet hos detta väsen; på så vis uppstår hanväsen och honväsen. Det börjar i växtriket, och det kulminerar i nästa rike, djurriket. I djurriket är de två polernas kontrastmässiga förhållande på sin högsta nivå, och samtidigt ser vi ju att det befordrar kulminationen av den dräpande principen. Det är en livsbetingelse för djuret att dräpa för att leva.
      Väsendet kommer således in i den fysiska världen genom att det inkarnerar i fysisk materia och får en organism, för vilken det är en livsbetingelse att förbinda sig med ett väsen av det motsatta könet. Väsendets ena pol är stagnerad, och det framträder nu som ett maskulint väsen eller som ett feminint väsen, och därför måste det förbinda sig med ett väsen av det motsatta könet. Denna förbindelse ger dem en upplevelse av det paradis de har lämnat, en upplevelse som helt och hållet är en ljusglimt av det paradis de har lämnat.