Roten till allt det onda
293. I kraft av denna sexuella princip kan väsendena aldrig någonsin glömma paradisets trädgård. De kan glömma den, sådan som den i sin verkliga kosmiska struktur är i detaljer och teknik, men de har allesammans i sig en dragning mot en högre tillvaro, ett hopp om att komma till det som är bättre. Alla har ett hopp om att nå till något som är bättre. Det är alltså något som ligger i detta sexuella tillstånd.
      När väsendena kom ned i denna djuriska värld, var det inte enbart för att ge dem förmåga att få denna lilla glimt av salighet. Den har också givits dem av en annan stor anledning, nämligen att de kan fortplanta sig. De kan inte leva vidare och befordra sin fysiska tillvaro, om de inte får förbindelse med det motsatta könet. Det har blivit en absolut livsbetingelse, och därför blir det motsatta könet det högsta för väsendet. Det dras till det motsatta könet, det blir hela dess tillvaro. Dessa utlösningar tas sedan i bruk för att befordra fortplantningen. Fortplantningen befordras ju automatiskt, för om det berodde på dem själva och var frivilligt, skulle det ju inte bli mycket till fortplantning.
      Men det uppstod också ett tillstånd som inte existerade i de högre världarna, nämligen äganderättsbegäret, förnimmelsen av att man måste äga och besitta det andra väsendet. Det är nödvändigt för ens lycka och glädje att man besitter detta väsen. Således är det en ömsesidig förnimmelse. Djuren parar sig därför att de har denna underbara dragning till det andra könet. När de då dras till varandra och går upp i en högre enhet, uppstår det salighetstillstånd som de har lämnat i den givna situationen. Detta väsen är byggt för att ha förbindelse med det motsatta könet.
      Det är ingen livsbetingelse att väsendet ska ha förbindelse med sitt eget kön, tvärtom, det stöts bort av det. Det kan ju inte ha någon särskild glädje av det som det stöts bort ifrån. Dessutom är dess eget kön en konkurrent, en rival, och då blir det avund och svartsjuka, och det är första början till allt det som senare blir till världskrig och skapandet av vätebomben. Det är roten till det onda, som senare kommer att uppstå. Allt detta med äganderättsbegär, detta med att slå ner den andra och själv bli upphöjd, befordras genom denna förändring av poltillståndet. Detta tillstånd kunde självklart komma till sin riktigt stora manifestation först när väsendet också började få intellektualitet.