Naturmänniskans inställning till livet
3. Djurets ångestskri är en organisk funktion, och det utlöses inte genom att djuret intellektuellt förstår det som sker. Längre fram i utvecklingen kommer vi till de primitiva människorna, som inte har någon särskilt utvecklad intelligens, och där ser vi att de är orubbligt inställda på att det finns ett upphov till livet, till allt det som sker i naturen. De menar att det finns ett upphov bakom naturens krafter, bakom stjärnorna och bakom allt det de ser och bevittnar i världen.
      Naturmänniskorna är säkra på att ingenting sker tillfälligt, heller inte deras lidanden och olyckliga tillstånd. De menar att det har sin orsak i väsen som är överordnade dem. Denna inställning, att det måste finnas en sådan försyn eller ett gigantiskt upphov till livet, är alltså inte något som är uppfunnet. Det är inte något som de med sin intelligens har hittat på – absolut inte. Under deras första primitiva epok är det inte en enda av dessa naturmänniskor som tvivlar på att det finns en försyn. Det är helt självklart att det finns en försyn. Denna inställning ska vi lägga märke till, för det är ju också början på vägen till att nå fram till livets mening.
      Naturmänniskornas inställning till livet har inte uppstått genom deras intelligens. Den har uppstått genom en annan medvetandekraft, nämligen instinkten. Vad är då instinkt? Instinkt är en mental kraft som befordrar alla nödvändiga livsfunktioner i situationer, där väsendet inte självt är i stånd att vaket dagsmedvetet leda funktionerna. Vi behöver bara se på vår egen organism med hjärtfunktion, blodomlopp, körtelfunktioner, matsmältning osv. Allt befordras av denna egendomliga kraft utan att vi med vår vilja behöver blanda oss i det. Det ska vi ju helst inte göra, för gör vi det, inträffar det lätt att det kommer ur funktion.
      Det är en automatisk kraft som har gjort att vi har fått de förmågor vi har. Liksom vi har fått ögon att se med och öron att höra med, har vi också fått förmågan att vara inställda på en försyn. Den är en organisk produkt precis som övriga sinnen vi har. Det måste vi få tillfälle att konstatera. Denna förmåga är således en organisk produkt som inte har blivit till genom någon spekulation. Den är endast en fortsättning på den kraft som fick djuret att skrika i livsfara. Den har vuxit vidare i den primitiva människan, på så vis att hon är orubbligt inställd på högre makter.