Symbol nr 35
Polprincipens kosmiska kretslopp
304. Polprincipen åstadkommer de nämnda förändringarna som visas överst på symbolen. Det gula fältet symboliserar den feminina principen genom utvecklingen, genom spiralerna, och det gröna fältet den maskulina principen. Att det finns två figurer för den sexuella principen, är för att visa att man och kvinna eller hankön och honkön inte är något som är evigt. Ett honkön är inte ett evigt honkön, och ett hankön är inte ett evigt hankön. Det skiftar, det är underkastat ett kretslopp precis som alla andra ting är.
      Längst till vänster på symbolen ser vi växtriket (röd färg), och därnäst kommer djurriket (orange färg). Det var alltså där som könsprincipen bildades, som polstagnationen ägde rum. Den ena av de två polerna i väsendet går ned i ett latent tillstånd. Figuren med den orange ringen symboliserar äktenskapet.
      På symbolen ser vi polprincipen i ett feminint väsen, där det feminina inte har stagnerat, men där det maskulina har stagnerat och kommer till ett latent tillstånd. Det feminina är fortfarande dominerande, och det är alltså uttryck för honkönsväsendets utveckling. I figuren ovanför är det motsatta fallet, här är det det maskulina som dominerar, och det feminina som avtar, och därför blev det två slags väsen här i detta område.
      Ett enpoligt väsen måste därför förbinda sig med ett väsen av det motsatta könet. Äktenskapet symboliseras med den orange ringen. I äktenskapet upplever väsendet glimtvis den salighetsförnimmelse som det senare får i permanent tillstånd, när det blir en fullkomlig människa (blå ring).
      Det enpoliga väsendet kan bara uppleva denna salighet glimtvis, eftersom det har kommit till denna värld för att uppleva mörkret, för att nå fram till att förstå skillnaden mellan gott och ont, och för att nå fram till att frivilligt kunna välja vad det ska skapa av gott och ont. Men tills vidare fick det binda sig i äktenskapet, det var en livsbetingelse, och därigenom kunde de fysiska kropparna fortplantas, avlas, upprätthållas och utvecklas. I äktenskapet kunde även det mentala stimuleras, eftersom väsendena ändå hade en lycka att leva för. Om dessa väsen inte hade den äktenskapliga lyckan, skulle det ju inte finnas något att leva för. De känner ju inte till de högre världarna, så den högsta världen för dem är representerad i den äktenskapliga kärleken.
      Men så utvecklas de vidare. På den sista hälften av djurrikets steg har de jordiska människorna kommit till ett stadium där den latenta polen börjar växa. I det feminina väsendet börjar den maskulina polen tillta, och när den blir jämbördig med den feminina polen, blir det en fullkomlig människa. I det maskulina väsendet växer den feminina polen på motsvarande sätt fram till jämbördighet, och då blir det också en fullkomlig människa. Det är ett helt nytt rike som uppstår här.
      I djurriket är det två slags väsen, men det är bara i detta område som hankön och honkön existerar. I hela den övriga delen av världen förekommer enbart ljusets manifestationer, där finns ingen avund och svartsjuka. Där är det såsom Kristus säger: "I mitt rike tar man inte till äkta." Nu ska ni inte bli ledsna, om ni är mycket förälskade. Ni behöver inte vara rädda för att äktenskap, förälskelse och detta slags kärlek upphör så länge det över huvud taget är en glädje och lycka med det. När det en dag för den enskilda människan i detta tillstånd börjar uppstå många ledsamma eller obehagliga situationer, upphör det. När det dubbelpoliga tillståndet blir ljuset, försvinner det bort. Men det försvinner inte så länge man kan ha lycka och glädje av förälskelsen och äktenskapet. Men man måste lära sig att se dessa ting, annars kan man inte förstå den förvandling som sker i en mängd människors mentalitet.
      Människan utvecklas alltså vidare, och polerna är fullständigt jämbördiga genom hela den långa processen mellan djurriket till vänster och djurriket till höger på symbolen. Polprincipens kosmiska kretslopp sträcker sig således över två spiraler.
      Ett feminint väsen som blir ett gudomligt väsen i det dubbelpoliga tillståndet, går från det nya paradisets trädgård, växtriket, vidare till nästa spiralkretslopps djurrike, där det blir ett maskulint väsen, eftersom den feminina polen stagnerar och den maskulina blir dominerande. Det innebär att det väsen som var honkön i en spiral blir hankön i nästa spiral. Det väsen som var hankön blir på motsvarande sätt honkön i nästa spiral. På så vis skiftar det sexuella kretsloppet. Det är hela tiden två spiraler i polprincipens kosmiska kretslopp.
      Den streckade figuren visar att mörkret kulminerar i det enpoliga tillståndet i djurriket, och att ljuset kulminerar i det dubbelpoliga tillståndet i de andliga världarna.