Symbol nr 33
De djuriska och de mänskliga tankeklimaten
305. Denna symbol över de djuriska och de mänskliga tankeklimaten visar upptill början av det riktiga människoriket (gul färg) och nedtill en stor del av djurriket (orange färg). Till höger ser vi ett feminint väsen, där den feminina polen (gul färg) dominerar över den maskulina polen (grön färg), och längst till höger ser vi ett maskulint väsen, där den maskulina polen dominerar över den feminina polen.
      Genom skapelsen av Eva skapas de två könen. I några dubbelpoliga väsen avtar den maskulina polen och i andra den feminina, och vi får de två väsendena, honkön och hankön. Där polerna är mest kontrastrika, har vi den dräpande principens zon eller hemvist. Vid den gräns där polerna är mest kontrastrika, börjar den stagnerande polen tillta igen. I det feminina väsendet tilltar den maskulina polen, och i det maskulina väsendet tilltar den feminina polen, och väsendet blir till en människa.
      Med tillväxten av den motsatta polen uppstår det mänskliga medvetandet. Där uppstår det mänskliga området. Där avtar den dräpande principen. Det är enbart i ett visst område som den dräpande principen kulminerar. När människan dräper här, är det inte på grund av att det är en sport, att det är en livsbetingelse eller lust, utan då är det på grund av hennes villfarelse. Hon känner inte till någon annan utväg än att försvara sig. Men det är något som hon också kommer till klarhet om. Vi har alltså här det jordmänskliga medvetandefältet, och det skapades fullständigt i enlighet med polutvecklingen.
      Den jordmänskliga organismprincipen är symboliserad med en orange figur till höger.
      Uppe till vänster ser vi en motsvarande gul figur, som symboliserar en ny organism, den fullkomliga, mänskliga organismen. Väsendet fortplantar och förökar sig inte genom denna organism. Det sker genom en helt annan metod, nämligen materialisation och dematerialisation.
      Vid ingången till det riktiga människoriket är polerna jämbördiga, här har människan nått upp till den stora födelsen, då hon får kosmiskt medvetande (femuddig stjärna). Hon blir en fullkomlig människa eller ett kristusväsen. Här är det kosmiska medvetandet i full manifestation, här har hon fullständig tillgång till hela universums vetande.
      Till höger härom är ett fält som sträcker sig över många steg, och det ska symbolisera psykisk begåvning, spiritism, trolldom osv.
      Fältet med ljuset i mitten symboliserar religionernas steg. Den gula färgen ska symbolisera de humana religionerna, och den orange färgen nederst ska symbolisera de dräpande religionerna.
      Vi skulle egentligen börja från den högra sidan. Först är det alltså den dräpande principen (svartröda figurer), därnäst dräpande tankar (mindre svartröda figurer), och det är alltså missunnsamhet, hat och hetsighet, allt som väcker lusten att dräpa.
      Nästa fält symboliserar fåfängan, den är också med om att skapa ont i världen. Man vill briljera över andra, man vill vara bättre än andra.
      Fältet med de gula och bruna områdena ska symbolisera perversiteter och sjukdomar på grund av den sexuella förvandlingen, som vi också kan se. De ligger alltså på de sista stegen i djurriket och kulminerar på gränsen till det tredje sista steget före det riktiga människoriket.
      Det stora fältet som fortsätter ända upp i det riktiga människoriket ska symbolisera kärleksprincipen, detta att älska sin nästa. Det växer i takt med de två polernas tillväxt.
      Nästa fält ska symbolisera den materiella konsten. Där finns den konstart som hyllar krigshjältar, allt det som till den grad kunde segra genom kamp och makt. Men den konstarten får ju också ett slut till förmån för en ny konstart, där man lovprisar allt det gudomliga.
      De jordiska människorna befinner sig på stegen i den sista hälften av djurriket. Om man följer ett steg tvärs över hela symbolen, får man ett någorlunda intryck av vad som finns i människans medvetande. Det vill säga, det är ju mer eller mindre individuellt, det är ju inte alla som har samma skavanker. Men utvecklings- eller stegmässigt befinner sig människorna alltså i de omtalade områdena.
      Den dräpande principen avtar, den jordmänskliga organismen degenererar till förmån för att ett helt nytt medvetande uppstår. På så vis utvecklas det, och på så vis kommer vi till det rike som kommer att bli ett faktum på jorden, nämligen det rike som Kristus har förebådat som "en ny himmel och en ny jord".