Människans organism består av atomkärnor och elektroner, solar och planeter. Mikrokosmos, mellankosmos och makrokosmos
311. Vår organism, som är ett väldigt stort stjärnsystem, är uppbyggd av en mångfald av atomkärnor och elektroner. Det visar ju att organismen motsvarar världsalltet. I det ena fallet ser vi nedåt i det mikrokosmiska, i det andra uppåt i det makrokosmiska, där vi har gränsen för våra sinnen. Men det är samma sak. Mitt emellan stjärnsystemen uppe i makrokosmos och stjärnorna nere i mikrokosmos existerar den för oss detaljerade världen.
      Vi ser inte detaljerna i det mikrokosmiska och det makrokosmiska. Det ligger utanför det som är syftet med vår förnimmelse. Där ska den inte berätta för oss om de detaljer och ting som vi nu upplever i mellankosmos. Vår upplevelse i mellankosmos är den direkta uppenbarelsen av livet, av Guds plan, av naturens mening eller livets mening. Alltsammans är uttryckt i detalj i det vi kan uppleva här. Det vi inte kan uppleva här i den detaljerade världen, och de gåtor som uppstår, kan vi få en förklaring på, eftersom det finns en gammal regel som säger "som i det stora, så i det lilla", och "som i det lilla, så i det stora."