Genom ett tankeexperiment uppförstoras den mänskliga organismen till ett universum
314. I vår tanke måste vi föreställa oss att vi ser en mänsklig organism som är uppförstorad, så att den fyller hela det universum vi kan se hundratusentals ljusår ut i världsrymden. Då är det inte svårt att förstå, att vi inte kan se att det är en människa. Det blir något helt annat vi ser. Vad ser vi då? Jo, då ser vi faktiskt detsamma som vi nu ser. Vi ser en himmel med vintergatssystem, stjärnsystem osv. Det är bara den skillnaden att det är våra egna atomer, det är våra egna system, vårt eget hjärtsystem, lungsystem, tarmsystem, vår egen muskulatur osv., som vi ser som särskilda stjärngrupper. Nu ser vi tomrummet mellan våra mikroväsen, våra mikropartiklar.
      Vad kan vi nu lära av det? Jo, vi kan fullständigt nå fram till att se vilken roll vi spelar i detta universum. Vi kan iaktta våra tankearters inverkan på de olika systemen. Vi sänder ju en ström av tankar genom vårt medvetande, och dessa tankar har var sitt särskilda reaktionsområde, precis som andra materier.
      Det finns något som heter saltsyra. Det verkar inte som grädde, och grädde verkar inte som saltsyra. Salt verkar inte som socker, och socker verkar inte som salt. Varje liten kraft eller materia utlöser sin särskilda reaktion. Vårt medvetande, de tankar, den kunskap eller den okunskap vi manifesterar här i det dagliga livet, är en ström av tankearter med var sin särskilda reaktion. Dessa tankearter har till uppgift att uppladda atomerna, som är som ett slags batterier; de ska laddas upp, för de ska nämligen hålla liv i systemet. De ska hålla liv i alla de små elektronerna som är med om att bilda den materia vi består av. De ska till exempel bilda hjärnmateria och nervmateria. De ska bilda lungmateria och blodmateria, de ska bilda muskelmateria, de ska bilda skelettmateria. De blir inte till av sig själva, men hur blir de då till? Det står inte ett väsen och säger att nu ska vi göra ett skelett, och nu ska vi göra det och det. Så går det inte till. Det sker mycket enkelt, liksom våra ögon blev till och våra öron blev till. Det sker genom dessa automatiska krafter som en gång har blivit bundna genom medvetande, genom intellektualitet, som har blivit formade och nu existerar som en automatisk utlösning.