Nedbrytande tankar och lyckobringande tankar
315. Det är inte allt som är automatiskt. I vårt dagliga medvetande är det en hel del som står under viljans kontroll, och det är här som tingen ibland går fel, därför att man saknar vetande. Genom de rent synliga och materiella tingen, till exempel när människorna ska bygga ett hus eller skapa ett tekniskt verk, har de blivit mycket duktiga och vet hur de ska använda de olika materierna. Materierna ska sättas samman på ett bestämt sätt, annars kan de inte uppfylla det färdiga resultatet på det sätt som är meningen. Däremot är det annorlunda när vi tänker. Många okontrollerade tankar går genom hjärnan, många tankar är högst ohyggliga. Men många angenäma tankar går också genom hjärnan. Ibland är det hat, hetsiga och vreda tankar, som går genom hjärnan. Vid andra tillfällen är det ömsinthet, kärlek osv.
      Människorna tänker ju inte på vad det betyder att hela denna serie av stoff går genom deras mentalitet och genom deras tomrum. De tänker inte på att det betyder något särskilt. Tankarna har ett yttre mål, till exempel en annan människa. En människa kan vara arg och vilja hämnas på en annan människa. Hon vill slå ner på denna människa, men hon anar ju inte, att innan hon kan det, har hon måst sätta särskilda system i rörelse genom att upplåta särskilda atomer för att kunna utlösa den spänning och den kraft som gör att den människan slås ner. Hon anar inte att dessa krafter inte bara förstör den andra personen som de riktas emot, utan också, genom att de passerar hennes eget atomsystem, har haft en förgörande verkan i hennes egen kropp.
      Saken är nämligen den, att människan befinner sig på ett stadium där hat och vrede, hetsighet och bitterhet, inte längre är en livsbetingelse och därför är något som är skadligt. Det är något människan ska vänja sig av med, något hon är färdig med. Det är ett tillryggalagt stadium, och ju förr hon kan få det ur medvetandet, desto bättre. Det är meningen att hon själv ska hjälpa Försynen med att få det ur medvetandet och komma fram till de kärleksmanifestationer, de humana tillstånd, som vi redan har sett. Men här är vi inne i mikrofältet eller mikrovärlden och ska se hur det verkar inne i medvetandet, för där har det sin stora verkan.
      När en människa tänker normalt, när hon inte är i djurisk affekt med vrede eller hat, när hon inte en längre tid går med bittra tankar mot någon eller något, när hon går och är glad, när hon lever någorlunda normalt i harmoni med sitt steg och inte är i fiendskap med något, försiggår ju det hela på ett sunt och angenämt sätt. Men en människa kan en längre tid också gå med tankearter som är nedbrytande. Hon kan vara bitter över en annan människa – det kan vara något i äktenskapet, det kan vara något mellan arbetare och arbetsgivare, och det kan vara något med ens livsställning, så mycket som tär och plågar. Det kan också vara olycklig kärlek som tär och tär. Resultatet blir ju att en sådan människa inte är lycklig. Vad innebär det att hon inte är lycklig? Det innebär att det finns några av alla dessa system som inte blir uppladdade med annat än giftiga stoffarter. Dessa atomer och elektroner kan inte befordra det liv som ska till. Bebodda världar dör, och väsendet kommer in i det sjukliga tillståndet att det bara får en bråkdels glädje av den livsupplevelse som det egentligen skulle ha.
      Livsupplevelsen skulle i allmänhet vara till glädje, och varenda dag skulle man rimligen vakna och vara glad över dagen. Det blir man ju när man så småningom ser att det finns en gudomlig styrning bakom. Men när så många människor i dag inte alls är glada, är mer eller mindre melankoliska, lite missnöjda, och går och plågas av ett eller annat, så är det något som har sin rot i mikrokosmos. Människan underminerar sin hälsa, och hon underminerar sina atomer. Men då den yttre världen består av dessa atomer, blir det också synligt där. Genom de följande bilderna och symbolerna ska vi se hur man genom tanken också skapar sin karma.