Symbol nr 73
Den defekta organismen
318. I dag är det många människor som inte kan nännas att göra det ena eller det andra, och därigenom är de beskyddade mot mycket karma. Men det är ändå nödvändigt att börja se på själslivet. Många människor som inte kan nännas att göra det ena eller det andra, kan ibland utmärkt väl nännas göra mycket i sin tankevärld. De kanske mycket väl nänns att tänka illa om andra, men nänns inte att låta det komma till uttryck. Men detta att de tänker illa, förstör ju deras egen mikrovärld. Denna högre form av öde har ju behandlats tidigare (kapitel 7).
      Men det finns också en annan karma, där man direkt bryter ner kroppen genom narkotiska njutningsmedel, tobaksrökning, alkoholism, utsvävningar osv. Så småningom förstör man sina talangkärnor, och det slutar med att man blir funktionshindrad i kommande liv, till dess att man har övervunnit det hela. Det finns ju en gräns för hur illa det kan gå. Liksom träden inte växer in i himlen, finns det också en gräns för hur långt det kan gå. När man kommer ned till det stadiet, har man upplevt så mycket att det föds en orubblig tendens eller längtan till ett normalt liv, och man utvecklas då återigen och övervinner dessa skavanker.
      Denna förstörelse av kroppen försiggår i den yttre världen, men människorna är inte särskilt medvetna i den inre tankevärlden. (Se st. 267.)