Symbol nr 66
Människan med det fullkomliga tankeklimatet
335. Symbolen visar den mänskliga organismen med grundenergiernas färger placerade över organismens olika delar, dock är instinktenergin i muskulaturen (röd färg) och minnesenergin (indigofärg) i skelettet placerade nederst på symbolen.
      Vi ser att intuitionsenergin (blå färg) gör sig gällande i det sexuella området och intelligensenergin (grön färg) i hjärnområdet. I vart och ett av dessa två områden ses en figur. Den nedersta symboliserar den ordinära eller sexuella polen, och den översta symboliserar den motsatta eller sekundära polen. I alla levande väsen finns det två poler. När växtväsendet blir till djur, beror det på att de två polerna har kommit i ett kontrastförhållande till varandra. Det var det som skedde vid "skapelsen av Eva", där den ena polen stagnerade medan den ordinära [eller sexuella] polen blev dominerande. Om den maskulina polen blev dominerande, blev det ett maskulint väsen, och om den feminina polen blev dominerande, blev det ett feminint väsen. Således har en man eller ett hanväsen den feminina polen som sin motsatta eller sekundära pol, och honkönsväsendet har den maskulina polen som sin motsatta eller sekundära pol.
      Före "skapelsen av Eva" var de två polerna jämbördiga i den väsenstyp som uttrycks med "Adam". Men så stagnerade den ena polen, och den andra utvecklade sig, varvid det kontrastförhållande uppstod som gjorde att väsendet blev dominerat av den pol som utvecklade sig. Det var den dominerande polen som avgjorde om väsendet kom att framträda som ett hankönsväsen eller som ett honkönsväsen.
      När väsendet växer bort från djurets stadium, är det för att den motsatta eller sekundära polen har börjat tillta igen. Denna motsatta pol i väsendet bildar hela den medvetandesfär som inte har något med äktenskap att göra, utan däremot med konst, vetenskap, humanitet och alla de många mänskliga egenskaperna. Det är det som utvecklar sig. Det mänskliga i människan utvecklar sig. Det är denna pol som ligger till grund för det ljusa ansiktet, som ni såg på den förra bilden, där det fanns ett mörkt och ett ljust ansikte. (Se st. 29, 319.) Det är den motsatta polen. Det är den motsatta polen i kvinnan som får henne att bli intresserad av andliga ting, av konst, vetenskap, forskning osv. Det är den motsatta polen i mannen som får honom intresserad av detsamma.* Det är således ett nytt medvetande som utvecklar sig. Det växer. Den motsatta polen växer nedåt, och de två polerna ska bli ett. De växer samman och blir till ett. Det är dessa poler som bestämmer väsendets själsliv och tankegång. Det är nödvändigt att ha polerna med i förklaringen, eftersom de är med om att bestämma vad väsendet tänker, och tanken är med om att bestämma hälsan eller sjukdomen i kroppen.
      Symbolen visar ett tillstånd där det hela är normalt. Det finns inga främmande ämnen, det finns ingen sjukdom. Allt är som det ska vara. Men sådana är ju inte människorna, eftersom de ännu inte är färdiga människor med två jämbördiga poler. Den sekundära polen eller det mänskliga medvetandet är alltså under utveckling, och detta mänskliga medvetande är en motsats till det djuriska medvetandet. Medan det djuriska medvetandet är baserat på kraft, makt, styrka och utplåning av allt som kommer i vägen, är det mänskliga medvetandet inställt på logiskt tänkande och vetenskap, och på att se den verkliga sanningen i allt, så att man i allt kan göra det verkligt fullkomliga. Men människan blir fullkomlig och upplever den stora födelsen först när den sekundära polen har vuxit ned och blivit jämbördig med den primära polen. Mellanstadierna utgör ett väldigt försöksstadium. Med de begynnande mänskliga egenskaperna har människan fått en kolossal förmåga att experimentera och arbeta med energierna utan att hon har förstånd till det. Därigenom utlöser hon en mängd orsaker, genom vilka hon kommer att få erfara om det var till nytta eller till fördärv. Som världen är i dag, ser vi en mängd ting som är till fördärv, både för omgivningen och för väsendet självt, och det beror uteslutande på det inre tanke- och själslivet. (Se st. 372.)
 
____________
* I samband med de intellektuella anlagen, den motsatta polen, organet för intellektualitet, infogas här två citat från Livets Bog, del 5, st. 1930 och 1931:
 
Ett renodlat "handjur"
1930. Den ena av dessa två poler känner vi till som den maskulina polen. Inom djurriket utgör denna pol för somliga väsens vidkommande den allt annat övervägande, reglerande och bestämmande faktorn, i det att den feminina polen i dessa väsen endast existerar i ett latent tillstånd. Väsendet blir därför i övervägande grad ett maskulint väsen. Då detta väsens sexuella drift eller sympatianlag endast kan utlösas genom den maskulina polen, medan dess intellektuella anlag utlöses genom dess motsatta pol, alltså den feminina, och denna är latent, kommer ett sådant väsen endast att framträda som dominerande "hankönsväsen", d.v.s. ett fortplantningsväsen. Då de intellektuella anlagen här som nämnts endast kan utlösas genom dess feminina pol och denna är latent eller befinner sig i sim minsta utveckling i kretsloppet, blir ett sådant väsens intellektualitet likaledes något som ligger latent i dess andliga struktur. Ett sådant väsen har därför endast sinne för äktenskapet och avkomman. Allt som ligger därutanför har det ingen som helst förmåga att uppfatta eller sätta sig in i. Det kan endast hävda sig i kraft av sin kroppsliga överlägsenhet gentemot andra väsen. Resultatet blir därför att livslagen här heter makt i stället för rätt. Detta är djurets livsbetingelse. Och här står vi inför väsen, vilkas liv blott kan existera i primitivitet och mentalt mörker. Och väsendet här är sålunda ett "handjur".
 
Ett renodlat "hondjur"
1931. På samma sätt blir de väsen, hos vilka den feminina polen är den allt förhärskande faktorn, till "hondjur". Då den feminina polen hos dessa väsen, på samma sätt som den maskulina hos handjuret, inte rymmer något som helst intresse eller begär utanför parningsprincipen, äktenskapet och avkomman, eftersom den maskulina polen här utgör organet för intellektualitet och denna pol här är latent eller som minst framträdande, blir "hondjuret" således ett med "handjuret" medvetandemässigt jämbördigt väsen. Båda har endast parningstillståndet och självbevarelsedriften utvecklade. Någon intellektualitet är det här inte tal om. [Slut citat.]
 
Martinus skriver också om människans och jordklotets sexuella och intellektuella centrum i Livets Bog, del 2, st. 428 och 429, 432–434.