Livsmysteriets lösning och kristendomen
36. Lösningen på livets mysterium måste nödvändigtvis bli densamma för alla människor, antingen man är muslim, buddhist eller kristen. Två och två är fyra, och självklart ska livsmysteriets lösning också vara ett facit som är lika för alla väsen, och det kan det inte bli så länge det är en gissning. Så länge man gissar sig till att det kanske är så eller så, kan det inte bli ett gemensamt facit för alla; då måste det vara något som är splittrat. Men denna splittring är inte något man kan förebrå människorna, det är något man måste vänja sig vid.
      Det stora problemet med att skapa den nya kulturen är att få människorna att inse, att varje människa i dag måste vara som hon är i kraft av sin organiska struktur, det vetande hon har och det vetande hon inte har. Det är med och bestämmer hur människan kan vara i detta ögonblick. Människorna kan inte vara annorlunda än de är i detta ögonblick. Även om en människa blev nog så hetsig och arg och mördade andra människor, måste jag säga att hon inte kan vara annorlunda. Det fanns ingen möjlighet att hon kunde vara annorlunda.
      Människor vet ju mycket väl att man inte får mörda och dräpa, men det är ett vetande som finns på ytan. Det verkliga vetandet är ett själsligt vetande. Med det själsliga vetandet förnimmer man inte enbart med förståndet, utan i särskild grad med hjärtat, medvetandet och känslan, som också ska vara med. Känslan säger kanske att man ska dräpa, men förståndet säger att det är oklokt, eller tvärtom. Detta är inte harmoni mellan känsla och förstånd, och då segrar en av dem. Men det ska ju finnas en mening i dessa ting, och det kan vi få genom att iaktta.
      Den kyrkliga kristendomen bär i sig en utomordentligt stor procentandel hedendom, ofärdigt tillstånd, okunskap, gamla föreställningar, hypnos, suggestion osv. Men i den kristendom som Jesus Kristus uppvisade genom sitt sätt att vara och i sin bergspredikan, har vi ett facit som måste bli lika för alla människor på jorden.
      Detta är ting man inte kan komma ifrån, men det kommer man själv att uppleva. Det nyttar ingenting till att jag säger att det finns ting man inte kan komma ifrån. Det säger jag endast därför att jag i de kommande föredragen ska visa hur Kristi ord är vetenskapliga sanningar. Allt i hans väsen var i kontakt med sanningen. Därför kunde han säga: "Jag är vägen, sanningen och livet." Det kunde han säga, för det hade han blivit, och det är det människorna ska bli under den nya epok som nu har börjat i världen.