Andromedatöcknet
374. Ute i världsrymden ser vi att partiklarna också är grupperade i system, och vi ser också en väldig stillhet. Vi kan se på dessa system genom årtusenden utan att de ändrar sig. Inte desto mindre är det i väldig förvandling. Det är väldiga rörelser, men för oss är det stillhet överallt. Det är bara i vårt solsystem som vi kan se planeterna fara i väg i hög fart, eftersom de liksom jorden rör sig runt sig själva och runt solen. De stora stjärnorna och solarna ute i världsrymden står faktiskt nästan stilla för oss, eftersom de representerar så gigantiska avstånd, att vi skulle behöva mycket, mycket längre liv, tusentals gånger längre livstid, för att över huvud taget kunna se minsta rörelse från en liten plats till en annan. Det är så gigantiskt.
      Då vi var nere i mikrovärlden och såg upp till vår egen kropp i den förstoringen, såg vi detsamma som vi nu ser i denna stjärngrupp på bilden. Vi ser stjärnor som bildar grupper, som bildar figurer.