De moderna människorna av i dag ber inte till Gud
388. De moderna människorna av i dag, vetenskapsmän, intellektuella människor, affärsfolk och alla de som har nått långt inom mänskligheten, ber inte till Gud. Självklart finns det undantag, men de flesta har vuxit bort från det de lärt som barn och från detta att tro på att det finns en Gud som man kan be till.
      På den tiden då man inte hade förmåga att ställa frågor, då man var underkastad instinkten och blev ledd av Gud och genom instinkten var direkt förbunden med Gud, var det ju en självklarhet att det fanns en Försyn, och det var också en självklarhet att man kunde bli ovän med denna Försyn. Det fanns ju högre krafter som man skulle vara uppmärksam på. Försynen själv var ju i fiendskap med vissa väsen. Det gällde att komma i förbindelse med den riktiga Försynen.
      Ända upp i kristendomen fanns det auktoritetstro i samband med bönen och med Gud. I dag är det många troende människor, för vilka bönen är en verklig realitet utan att de för den skull intellektuellt kan se det. De kan inte intellektuellt bekräfta eller bevittna att bönen verkligen är något reellt, att den inte är en illusion. Men de ber till Gud, de tror på det, och många gånger är det också som om de upptäcker att de har blivit bönhörda.
      Men en annan förmåga är under utveckling, ingenting står stilla, allt är som nämnts under förvandling. Den stora andelen av mänskligheten, den som visar vägen i dag, de ledande inom alla områden, de som regerar världen, har vuxit ifrån att tro på Gud, för de har nått fram till att uppleva tillvaron genom en annan förmåga. De är inte längre så avhängiga av att behöva fråga auktoriteter om de religiösa företeelserna. De har blivit självständigt tänkande, de har kommit underfund med många ting, i synnerhet de rent materiella tingen, och de har kommit in på föreställningen att det är tillräckligt. Vetenskapen måste vara det riktiga, det finns inga andra vägar. Detta med Gud och bön kan de inte förbinda med något, och så lever den största delen av världen i dag.
      De människor som bestämmer om det ska vara krig, har inte någon förbindelse med Gud. Det finns undantag, men det vanliga är att statsöverhuvudena inte har någon särskilt tät förbindelse med Gudomen. Därför har kriget blivit det man räknar med ska vara det mest fundamentala, det avgörande. Det är viktigt att man har vapen och blir den starkaste, att man kan försvara sig, binda och tillintetgöra fienden. Det har blivit detta levnadssätt som vi kallar kultur, som vi kallar civilisation. Men det är inte någon kultur, tvärtom är det ju bara en övergång till att existera enligt precis samma princip som djuret. Djuret har ingen annan princip än att vara den starkaste, den överlägsna, den listigaste. Det är djurets försvar. När människorna nu har gått över till att använda samma princip, är de för närvarande borta från Gud.