Historien om den förlorade sonen
389. Men denna utveckling stämmer ju också med det som var förutbestämt. I liknelsen om den förlorade sonen har vi hela mänsklighetens historia. Människorna lämnade en andlig och ljus värld för att gå ut och pröva sitt eget medvetande. Hemma hos fadern kunde sonen ju inte manifestera sig och se vilken makt och vilka krafter han hade eller inte hade. Därför måste han ut, och så kom han ned i världen och skulle pröva av egen kraft. Han kom till precis samma stadium som världen befinner sig på i dag. Han kom till ett stadium där han inte kunde klara sig, inte ens sin fars daglönare kunde han mäta sig med. Han tänkte att de hade det mycket, mycket bättre. Han åt tillsammans med svinen, står det i Bibeln. Det innebär alltså att han levde enligt samma princip som djuren. Det handlar inte så mycket om detta att han låg och sörplade ur en ho tillsammans med grisar, utan han levde enligt samma princip: att vara den starkaste. Det är viktigt att förekomma de andra, att betvinga dem. Men han upptäckte ju att det inte gav lycka.
      Vad är det människorna har upptäckt i dag. Är det någon som är säker på att vi går in i en väldigt behaglig framtid, att de kommande åren blir strålande? Har vi inte två gånger varit inne i epoker där världen blev till en dödsplats, en valplats. Det var inte bara i själva kriget som miljontals soldater dräptes; miljontals civila människor dräptes också, och väldiga kulturförmåner förstördes, enbart för att man inte stod på någon fast punkt. Man tog tag i något som svängde runt, man tog upp en vana, man höll sig till ting som man trodde att man kunde lita på, och så var det ting som slungade människorna ut i avgrunden. Det är detta tillstånd som bönen kan råda bot på.