När man är ett med Gud, är man beskyddad
392. Nu säger man kanske: Men vad ska man då be om när allting är fullkomligt? När allt är mycket gott, och allt gagnar oss, vad ska man då be om? Det är inte det, det handlar om. Det handlar inte om att be om att bli fri från lidanden. Det handlar om att be att man hela tiden ska kunna vara medveten om att det är ett levande medvetande, vara medveten om Guds jag, så att man kan se detta jag i vem som helst som man möter, och aldrig någonsin ta fel, utan se Gud i dem man möter. Om de är aldrig så onda mot en, om de har aldrig så mycket antipati, om de tror aldrig så mycket ont om en, så gör det detsamma, för det är något som inte alls hör till saken. Det är ju en fråga om var dessa väsen befinner sig i sin utveckling.
      Människorna kan inte manifestera något som övergår deras erfarenheter, något som finns i en epok de alls inte har nått. Så det är inte det, det handlar om. Det handlar om att man hela tiden ska kunna vara ett med Gud. Man är inte ett med Gud när man baktalar en annan människa, eller när man är arg på en annan människa, eller tycker att de bär sig förfärligt åt osv. De skulle alltså straffas på det ena eller andra sättet, eller det är andra onda tankar man sänder ut. Då är man ju alls inte ett med Gud, då är man bara ett med sig själv och med mörkrets tendenser.
      Det handlar om att vara ett med Gud, för då är man beskyddad. När man är ett med Gud, lider man inte i sorgen, i motgång eller av andras baktaleri. Man lider inte av sitt olyckliga öde. Det betyder inte, att det inte kan finnas där. Det betyder att man visst kan bli baktalad, att det kan finnas människor som inte tycker om en. Allt detta måste man förstå, men när man är ett med Gud, känner man inte den minsta bitterhet över det. Tvärtom säger man bara "nåja". Man kan registrera det. Somligt hör till det steget, annat till det steget, det steget och det steget. Ja, men då är det ju självklart att det är så, och då tar man sig i akt för hur man uppträder inför den personen eller den personen, för det är ju inte likgiltigt hur man uppträder inför människorna, och häri består svårigheten.