Bönen är en vidunderlig naturkraft
393. Även om människorna vill göra det riktiga, och även om de gör det riktiga och teoretiskt förstår det, så är det ändå svårt för dem att göra det riktiga. Detta stadium finns där, och det kommer att fortsätta att existera ända till dess att de når fram till att bli fullkomliga. Det är detta stadium som Paulus talade om: "Det goda som jag vill, det gör jag inte, men det onda som jag inte vill, det gör jag." Det är det som människorna kommer att råka ut för. För människor på detta stadium är det därför nödvändigt att få hjälp, så att de ska kunna göra det goda som de vill, och låta bli att göra det onda som de inte vill. Den enda hjälpen till detta är bönen.
      Bönen är en underbar naturkraft, och det måste gå att bevisa att det finns en sådan kraft. De människor som ännu inte kan uppleva det kosmiskt, ska få det teoretiskt genom det som andra kan berätta. Där måste man hänvisa till denna kraft hos djuren. Man kan ju inte komma ifrån att djuren utlöser bönen som en automatfunktion. Det är en organisk funktion likaväl som hjärtslaget, hjärtpulsen, andningen osv. Bönen kommer i rättan tid i den givna situationen, det gör andningen, blodomloppet osv. ju också.
      Vi ser att det fortsätter hos människan, där har det utvecklats mer, och där har det blivit så, att man inte alls kan komma ifrån att det måste finnas krafter bakom naturen. Allt detta måste vara levande. Det tvivlar den primitiva människan absolut inte på. Hon är så mycket närmare det kosmiska tillståndet än den människa som har kommit längre i utvecklingen, det vill säga kommit längre ned, liksom den förlorade sonen jag nämnde om förut. Vi står nu vid vändpunkten i den stora epok där den förlorade sonen lever tillsammans med djuren, använder djurens metod till att försvara sig, har förstärkt den djuriska principen. Vi står alltså vid vändpunkten av ett sådant kulturtillstånd.
      Den nya kultur som är på väg att uppstå, är en kultur där det högsta försvaret är detta att inte försvara sig med dödsbringande medel. Det är detta att försvara sig genom att vara ett med Gud. Det är inte svårt att förstå, att om man är ett med Gud, får man en omätlig kraft, eftersom man är i kontakt med det hela. Fiendskapen uppstår när man inte är ett med Gud, då kommer man in i kortslutningar här och där, med andra människor, med djuren, med naturen och vädret osv. Det är kortslutningar överallt där man är missnöjd, men det är alls inte livets mening att människorna ska leva i sådana kortslutningar. Men de lever i dem ännu, eftersom de ska lära känna dem. De ska lära sig att undgå dessa kortslutningar, och det kan de lära sig genom bönen.