Lejon överfaller zebra
406. Bilden visar en zebras ångestskri. Det fungerar bättre när man ser det. Vi ser zebran skrika, men det är en naturlig process som äger rum, för det är en livsbetingelse för lejonet att det får animalisk föda. Här finns ingenting som heter barmhärtighet, lejonet har inga humana tendenser. Sådana känner det inte till – ännu. Det är ju den skillnaden mellan lejonet och oss, att alla de lidanden vi har gått igenom sedan vi befann oss på det djuriska stadiet, har bidragit till att vi har en högre eller lägre grad av human förmåga.
      Vi ser att de andra zebrorna flyr, så varför skriker denna zebra? Vem skriker den till? Ja, det vet den inte, men det är en automatfunktion som utlöses. Det är helt riktigt att skriket är meningslöst på det fysiska planet, men det som sker är att detta väsen blir hjälpt på det andliga planet. Det är inne i en onaturlig död, och det är alltid svårt för väsen att dö när de inte är mogna för det. Det är något man ska mogna till, liksom så mycket annat. Skriken hjälper väsendet ögonblickligen, när dess lilla själ kommer in på det andliga planet. Det är något vi kan återkomma till senare.
      Skriket är en automatfunktion hos djuret, och det visar början till det människorna kallar bön. Det är början till inställningen att det finns en Försyn. Det är inte något som är uppfunnet intelligensmässigt eller något som den och den har uppfunnit eller tänkt, att det skulle kunna vara så. Det är en realitet, man har denna automatfunktion i sig. Som vi ser, skriker människorna också, om de oväntat råkar ut för ett eller annat, men de har nått längre, eftersom de kan forma sin bön, sin inställning till Försynen.