Den ångrande soldaten
407. På denna bild av den ångrande soldaten ser vi att detsamma kommer igen. Varför kommer det nu igen? Vad är det för en märklig kraft? Om det bara vore något utifrån, skulle det aldrig få denna makt. Vad är det som gör sig gällande? Det är att han nu upptäcker att han saknar något. Han kom att göra något som stängde honom ute från det normala, lyckliga tillståndet, den normala, lyckliga livsupplevelsen.
      Han har mördat sin nästa, och det skulle ju alltså enligt krigsbegreppen vara ett väldigt hjältedåd. Men vi ser, att det fortsätter det inte att vara. Alla soldater, alla som mördar och dräper, kommer till det stadiet, det är oundvikligt. De kommer alla till det. Där är det ju så, att den förlorade sonen går in i sig själv. Han upptäcker att detta att äta tillsammans med svinen – vilket innebär att använda djurets metod, att dräpa sin motståndare, att bli den starkaste, att slå ut honom – inte är någon tillvaro. Det är fruktansvärt, och det är detta som får honom att upptäcka att det var mycket bättre hemma hos fadern. Även faderns daglönare hade det mycket bättre, och nu önskar han av all kraft att han får bli det. Det är bilden av mänsklighetens historia.
      Denna situation kommer alla till. Det är inte alltid det är den nämnda situationen, det kan också vara andra ting. Det kan vara en människa som har stulit eller bedragit en annan människa och sedan ångrar det. Det är så många handlingar människorna efter hand kommer att ångra, och det betyder att de möter vändpunkten. Här vänder de och går till fadern. Det är ju det vi ser på bilden, det är denna inre kraft som strävar mot det större. När en människa blir hjälplös här i denna värld, när hon har förfelat sitt liv, är det denna tendens som nu bringar henne att rent själsligt ropa mot Gudomen, liksom den automatfunktion som tidigare bringade djuret att skrika. Denna soldat ska nog bli lycklig. Det är strålande när man når dit.