Jesus i Getsemane
408. I Getsemane befann sig Jesus i en mörk stund, även om han var en människa som visste allting, hade kosmiskt medvetande och var ett med Gud. Han fick allt sitt vetande direkt från Gud, inte genom böcker eller andra väsen. Vi ser vilken makt bönen har. Händelsen i Getsemane kan demonstrera för människorna att bönen är något man ska räkna med. Bönen är inte något överflödigt, tvärtom. Bönen blir ju till ett dagligt samtal med Gud.
      Det är ju inte alltid man ska be om det och det, det finns så mycket annat – man kan också lovprisa Gud. Det kan också vara en underbar glädje att man skapar konstverk till Guds ära, att man skapar sånger och sjunger till Guds ära. Det kan vara en glädje att man har sitt dagliga arbete till Guds ära. Allting kan bli till Guds ära, och det blir det när man blir ett med Gud. Det är det som bönen kan hjälpa till med.
      På bilden visas att det kommer en ängel. Det står i Bibeln att det kom en ljusets ängel. Det är riktigt. Som sagt är vi alla omgivna av änglar, och denna ängel har kanske varit synlig för Kristus, men man ska inte tro att den har varit fysiskt synlig. Hade andra varit närvarande, hade de säkert inte sett den. Men det förändrar ju inte saken – dessa väsens tillvaro är inte materiell, och därför är de inte synliga.
      Det är inte speciellt för Kristus, det är nämligen så i alla situationer. Hos alla väsen som ber, finns det någon som hör vad det är, även om det inte uttalas i ord. Även om det är en hjärtesuck, kommer den alltid att bli hörd. Allt blir hört. Det sker genom änglar som vi är omgivna av. Där blir det sedan sorterat efter vad som ska göras, och vad som inte ska göras, i den enskilda situationen. Det gäller ju att vi själva kan bli så medvetna i situationen, att vi är samstämmiga med det Gud vill, för änglarna gör bara det som Gud vill.
      Man kan självklart komma i förbindelse med primitiva väsen på det andliga planet, men det kommer vi till senare. Här handlar det om, att när bönen är inställd på Gud, kan man inte bli vilseledd.