Symbol nr 21, detalj 2
Den eviga kosmiska, organiska förbindelsen mellan Gud och gudason 1
422. Vi kommer här till själva bönens system. Det är en symbol som jag har gjort över bönens utveckling. Till vänster ser vi fyra figurer (gul och grön färg) som var och en uttrycker ett levande väsen. Dessa väsen befinner sig på var sitt särskilda steg.
      Den första figuren uttrycker djurets steg. Här finns mycket känsla. Där måste vi ju också räkna med instinkt, som får djuret att skrika mot den okända Försynen. Det vet inte vad det skriker till, det är en automatfunktion, det är inte medvetet i det.
      I den andra figuren kommer vi fram till människorna, som blir troende. Vi ser att det finns lite mer intelligens och mindre känsla, och där blir de då troende. De tror att det finns en Gud, och det gäller ända nedifrån de primitiva människorna och upp till de moderna kristna. Frågetecknet ska uttrycka, att även om de tror att det finns en Gud, har de inte den intellektuella utredningen av gudsbegreppet.
      Den tredje figuren ska symbolisera de människor som har blivit materialister, där intelligensen dominerar det hela och allt det känslomässiga för närvarande är satt ur funktion. De tror inte på Gud, de tror att det bara är döden. När man dör, är man död, och så är det inte mer med det. Däremot är de mycket kloka när det gäller de rent materiella tingen. Men de kan inte fortsätta på det sättet, de kan ju inte skapa lycka på denna grundval. De kommer ut i lidanden som utvecklar deras humana förmågor.
      Den fjärde figuren symboliserar de människor som har utvecklat de humana förmågorna, så att det blir balans mellan deras känsla och intelligens. Det blir till kärlek. De blir då bärare av intuitionsförmågorna, det kosmiska medvetandet, och blir fullständigt medvetna i Gudomen. Vi ser att här finns inget frågetecken. Dessa människor är medvetna i Gudomen, nästan mer medvetna i Gudomen än i andra människor. Gudomen känner man. Gudomen lever man i. När man blir så utvecklad på detta fält, känner man Gudomens vilja, men de människor man möter känner man inte alls lika bra. (Se st. 447, 449, 543.)
 
Sjätte kursen, första föredraget, hölls på Martinus Institut den 5 januari 1956.