"De vet inte vad de gör"
430. Denna fruktansvärda Gud sänder nästan alla människor till helvetet. Bara en mycket liten del blir frälst, och det är ändå på villkor att Jesus, hans son, kunde bli korsfäst. Denna fruktansvärda gudsbild får alltså sin undergång, eftersom en människa i kött och blod kan visa en så väldig humanitet, att han mitt i den största kulmination av lidande kan visa att han befinner sig i oförändrad ro och frid, har en oförändrad kärlek, en oförändrad önskan och en oförändrad förståelse: "De vet inte vad de gör." Gud vet också att de inte vet vad de gör.
      Det är mycket som har blivit demonstrerat i denna korsfästelse. "De vet inte vad de gör" blev världens räddning, det blev modellen. Det är denna grund människorna ska leva på varje dag inför allt som är besvärande. Det som är besvärande för människor kan vara ond vilja osv. Alltsammans beror på att "de inte vet vad de gör". De vet det kanske teoretiskt, men de vet det inte själsligt. Det är därför som man ska ha denna hållning.
      För att få denna hållning gäller det att hela tiden vara medveten i Gud, aldrig vända medvetandet bort från Gud, i varje situation ha förbindelse med Gud, varje dag, varje timme. Denna förbindelse kan man nämligen ha enbart genom att rikta tanken mot Gudomen, och Gudomen hör det. Gud hör det också genom materiella väsen.