Fysisk och psykisk bönhörelse
431. Det kan vara olika former av hjälp vi behöver, och då går vi till våra vänner för att se om de kan hjälpa oss i den aktuella situationen. Det sker ju i regel om det är riktiga vänner. Om de kan det, får man ju hjälp. Där behöver man inte vända sig till något osynligt, och därför menar människorna att det inte är en hjälp från Gud, det var ju han där och hon där som hjälpte mig.
      Men det finns ju också en mängd situationer där hjälpen inte är fysisk. Det finns många situationer, där det rör sig om något som inte alls kan göras för pengar. Även om man har pengar, kan man inte bli fri från det obehag man har kommit in i. Det är då som bönen är ett strålande medel. En sådan människa kan till exempel vara i en ekonomisk situation, där hon kanske står inför en konkurs, och hon går till några människor och försöker få lån eller på annat sätt bli räddad ur situationen. Men det finns ingen som vill hjälpa, det är för riskabelt. Det finns inga som har så mycket sympati eller kärlek, att de vill hjälpa denne man. Han står där och kan inte klara det ensam, och inte en enda människa tycks vilja hjälpa honom. Vad gör man då? Ja, sådan är denna automatfunktion, att även om han är fritänkare eller ateist eller inte alls tror på någon Gud, kommer automatfunktionen ändå: "Det skulle kanske kunna vara så." Det går alltså en tanke till Försynen, och ibland kan denna tanke vara mycket stark. Nu kunde man ju tro att det inte kan ligga något i detta att rikta sitt medvetande rakt ut i luften, och det är ju det som håller tillbaka många människor.
      Det är många jag har talat med som säger: "Ja, men det vore ju rakt ut i luften, det kan jag inte, det nyttar ingenting till." Men detta "ut i luften", vad är det? Det finns inget tomrum, här igenom denna sal är det ju ett kolossalt liv.