Storkursen
Att be i Jesu namn
434. När man har kommit in i ett lidande, måste man inse att det är något med en själv som inte har varit som det skulle vara, och nu kommer denna lärdom.
Det är klart att de flesta endast ber om att få bli fria från detta lidande, och på ett sätt är det självklart också riktigt att be om att få bli frisk.
Men man ska komma ihåg att det finns gränser för hur kry man kan bli.
Om man med bönen kunde få alla lidanden avlägsnade, om alla sjukdomar rent mirakulöst genast kunde avlägsnas, skulle man ju stå stilla.
Man skulle aldrig komma längre, och då skulle man aldrig någonsin bli en human människa.
Därför ska man be på det sätt som Kristus talade om.
Det står att allt som vi ber om i Jesu namn ska vi få.
Att be i Jesu namn, är att be med samma inställning som han.
Det är inte detta att man ska tala om för Gud att man känner Jesus – att be i Jesu namn är att be i Jesu anda.
Jesus bad inte om något egoistiskt.
Han bad inte om något sådant, han bad om att få styrka att göra Guds vilja.
Han bad om att få styrka så att Guds vilja kunde ske.
Det är så vi ska vara inställda.
Om vi vill ha ut något av bönen, måste vi vara inställda på att det är en kraft, med vars hjälp vi kan bli mer och mer inställda på att göra Guds vilja.
Ofta är man kanske inte helt klar över vad man kan be om.
Självklart ber vi om det vi önskar, om att det och det skulle vi mycket gärna vilja, men självklart bara om det är Guds vilja.
Vi kan be om att bli klara över Guds vilja.
Vi bör be om att vi ska kunna göra det riktiga.
Om det är Guds vilja att man ska ha den sjukdomen, det lidandet eller den korsfästelsen, ja, då kan man genom bönens kraft få en sådan styrka, att man bevarar sitt lyckliga välbefinnande.
Större bönhörelse kan inte äga rum.
De flesta människor förlorar ju välbefinnandet, blir sorgsna, bedrövade, och sjunker ned i en förfärlig skärseld, om något drabbar dem.
Det gör inte den utvecklade människan – hon kan bevara sitt andliga tillstånd, sitt medvetande och sin glädje över att vara till, även om det är något som gör ont här eller där.
Det kan man växa till med hjälp av bön.