Minne och erinringar
436. Vi har alla ett slags kartotek som vi kallar minne och erinringar. I minnesområdet gömmer vi ju en hel mängd minnen. Har vi sett en människa en gång, kan vi ju genast känna igen henne, om vi strax därpå möter henne igen. Vad är det som gör att vi kan känna igen människan? Det är därför att vi har en bild av denna människa i vårt kartotek. Allt vi har av bilder är inregistrerat, alla våra vänner och bekanta är inregistrerade i vårt minne.
      När vi möter bekanta, är det en fysisk bild som sätter sig på ögats näthinna, eller också får vi en hörselbild. När vi känner igen dem, är det därför att det från nervsystemet går vidare till det psykiska nervsystemet, det psykiska syn- och hörselsystemet, tankevärlden, och där kan vi göra oss medvetna om att det är hans skratt, hans röst, som jag hör, eller det är henne jag ser. Det är alltså något som försiggår hela tiden på det andliga planet.
      Vi har således några sinnen som tar sig in i den fysiska världen på samma sätt som när man tänker sig att man kan registrera och sända besked upp genom en tråd, när man med apparater vill upptäcka något nere på havsbottnen. Vårt medvetande är andligt. Vi är andar. De fem kroppar vi har förutom den fysiska, är andliga kroppar som genomtränger den fysiska, så vi är alltså andar.