Storkursen
Döden och den andliga världen
437. I synnerhet detta att dö är ju den punkt de flesta är rädda för. Att dö är inte att förlora medvetandet. Det är riktigt att vi inte längre kan använda våra fysiska apparater, vi kan inte höra fysiskt, och vi kan inte se fysiskt, men vi lever likafullt. Det är ju särskilt på det andliga planet som vi förnimmer och iakttar, för nu är medvetandet fundamentalt överfört på den andliga kropp som ska bära medvetandet. När den fysiska kroppen inte längre kan bära upplevelsen, börjar vi uppleva inne på det andliga planet. Men vad är det då man upplever där inne?
      Den andliga världen är en egendomlig värld, för där har vi blivit befriade för den tunga fysiska materien. Där befinner vi oss i en så fin materia, att den lystrar till tanken. Jag vet inte om ni kan föreställa er att det inte finns någon tyngd, att det inte finns något som tynger ned en, man väger ingenting. Människorna tror att det är detta de kan göra ute i världsrymden. De tror att de kan resa genom världsrymden med sin fysiska kropp, men det kan man inte. Det blir på andlig väg man kommer att resa där.
      I den andliga världen finns det ingen tyngd, där är tyngden förändrad till att vara kvaliteten hos vår tanke. Efter döden är det vår tankes kvalitet som bestämmer vårt medvetande och vilka tankearter vi då ska vara bland. Vi får vara bland tankearter, medvetandearter, som är av samma slag.
      Där uppstår då det tillståndet att vi ser våra tankar, och därigenom inser vi hur fullkomlig denna tillvaro är. Här sker medvetandeöverföringen direkt från den ena människan till den andra, den ska inte göras om till ljud, skrivtecken eller liknande. Här i vår värld är överföringen från tankar inte så fullkomlig. Om den kunde överföras direkt utan att vi behövde säga något, vore den ju fullkomlig, men det låter sig inte göras på det fysiska planet. När vi däremot är på det andliga planet, behöver vi inte tala och skriva. När människorna dör, talar de ju i början, men de upptäcker snart att det inte behövs, för dem man talar till har redan sett tankarna. Tankarna står i rummet.