Övervinnelsen av den fysiska materien
438. Nu säger man kanske: Varför ska man vara på det materiella planet? Varför i all världen ska man hit ner, när det finns en värld som är mycket bättre? Där behöver man inte ha hammare och mejsel, maskiner att borra med och grävskopor att gräva med. Där lystrar det till tanken. "Man befaller, och det står där, man talar, och det sker", som det står i skriften att Gud gjorde.
      Där måste man ju betänka, att hur skulle vi annars lära oss att tänka? Hur skulle vi till att börja med ha kommit att tänka? Om nu materien lystrade till tanken, skulle vi inte ha förmågan att forma en enda tanke, eftersom vi då aldrig någonsin hade upplevt något motstånd. Utan motstånd hade vi inte kunnat lära oss att forma tanken. Därför måste vi ned i materien. Därför måste reinkarnationen äga rum, på så vis att vi liv efter liv måste inkarnera i materia som det blev en livsbetingelse för oss att övervinna.
      Det är ju en livsbetingelse att man övervinner den fysiska materien. Man måste sörja för att ge sin kropp den förplägnad den behöver. Man måste sörja för det ena och det andra, man måste ha värme, man får inte frysa, det är en mängd lagar man måste uppfylla för att man ska kunna vara vid full vigör. Det är en livsbetingelse att man får mat för att kunna leva osv. Allt detta är något tillfälligt, som är nödvändigt enbart för att vi här ska kunna lära oss att tänka.
      Här lär vi oss att tänka så att vi kan klara oss. Det är medfött att man behöver näring, även växten börjar kunna låta sina rötter växa i riktning mot där det finns vatten, och efter hand utvecklas djuren till att kunna ta den näring de behöver. Djurens kropp förändras så att den blir till fördel för dem. Några djur får tänder, klor, muskulatur och styrka, andra får list, och åter andra kan förändra sig med färg så att de liknar naturen. Alla dessa ting är ju uppfyllelse av lagar. Om de inte uppfylldes, skulle djuren inte kunna leva här på det materiella planet. Men där det riktigt gör sig gällande, är ju hos människan.