Ju bättre man är på att tänka, desto mer hemmastadd blir man i den andliga världen
440. Vi lär oss på så vis att tänka, och vi kan redan se resultaten. Tankarna går i riktning mot att tänka alltmer fullkomligt. I samma grad som människorna tänker så, kan de skapa ting som är skönare, vackrare och vackrare, och de kan vara mer och mer kärleksfulla mot sin omgivning. Ju mer begåvade människorna är, desto mäktigare kan de manifestera kärlek. Alltsammans betingas av att vi lever i denna värld som många människor förbannar. De tror att det är en förbannelse. Det är ingen förbannelse, det är en välsignelse.
      Allt vi ser av lidanden är lyckligtvis något som är uppbyggt av världens materia, och som vi direkt kan avlägsna. Inom loppet av sekunder kan en helt fördärvad, obrukbar kropp läggas bort, och så står man i den andliga världen, där man nu kan leva vidare på det man har erfarit. Man kan använda sina erfarenheter till att bygga upp en ny fysisk organism, och man kan åter födas till världen i en helt ny uppståndelse, som ett helt nytt väsen. Man kan arbeta vidare och lära sig att tänka ännu fler tankar som man ännu inte har lärt.
      Det hela rör sig om att lära sig tänka, men detta att tänka är en andlig funktion. Alltså är man här nere för att förkovras i att kunna manifestera andligt, och när man är skicklig på det, blir man mer och mer hemmastadd i den andliga världen. Hela den fysiska världen baseras ju på våra tankearter, på vårt logiska sinne. Där vi inte har logik, där vi är primitiva och ovetande, kan vi inte tänka ordentligt.
      Det kan vi se här i denna värld, där det ju tydligt visar sig att vi inte kan tänka ordentligt. Där människorna gör stora dumheter, slår ihjäl varandra, ser vi att de inte har lärt sig att tänka. De tänker helt tokigt. Det är helt tokiga tankar. De är inte i kontakt med de tankar som har byggt upp världen.