Allt är mycket gott
441. Sådan är situationen, och därför existerar inkarnationen. Vi ska inkarnera i denna värld för att få erfarenheter. Några erfarenheter går ut på att man dör i moderlivet, andra går ut på att man dör några månader efter att man är född. Några går ut på att man dör senare, andra går ut på att man dör naturligt av ålderdom. Det är inte särskilt många som dör av ålderdom, många dör av sjukdom osv. Sett från gudomlig synpunkt, från den kosmiska synpunkten, är det inte något av allt detta som står i strid med begreppet: "Allt är mycket gott." Det är i själva verket ett tecken på: "Så många elever, så många som håller på att lära sig tänka, så många som behöver lära sig tänka, och vilken strålande utveckling det är i det hela." Så ser det ut från Guds synpunkt.
      Det är riktigt att det finns svåra lidanden, men det är ju så, att Gud inte är intresserad av att människorna ska lida för lidandets skull. Gud är inte sadist. Denna föreställning har Kristus lyckligtvis avlägsnat genom sitt sätt att vara. Vi andra har ju också ett sätt att vara i oss, och Gud kan knappast vara mindre än vad vi är. Vi skulle ju inte nännas att något väsen skulle brinna i det eviga helvetet.
      Vi ser hur logiskt världsalltet är uppbyggt, och hur nödvändigt det är med allt som sker i världen. Efter hand som man börjar uppleva detta, börjar man ju få Guds medvetande. Ja, men då får man lust att hjälpa till, då vill man ju gärna hjälpa alla dem som lider.
      Man vill gärna hjälpa dem, men man kan inte befria dem från lidandet, man kan inte gå runt och göra mirakel osv. Kunde man det, skulle man ju skada. Men man kan gå runt och ge dem andlig kraft och styrka, så att nedtrycktheten, sorgsenheten och denna skräck för döden kan avlägsnas. Så att de kan nå fram till att säga: "Ja, men då ska jag ta tag i det och hjälpa Gud. Vad betyder det om jag nu dör några år för tidigt, när jag genom det får lära mig att tänka riktigt på det fältet." Sådan är situationen.