I den andliga världen lever vi i vår tankevärld
443. Dör en kärleksfull människa som är van vid att gå och hjälpa, som är glad och human, kommer hon samman med väsen av samma slag, av samma standard. Det betyder mycket att man är beredd att dö och att man får bort de mörka tankarna, för om man dör, är man då van vid att ha ljusa tankar och kärleksfulla tankar. Det finns ingenting som trycker, det finns ingen man är arg på. Och när det inte är något i vägen med medvetandet när man dör, blir det ingen skärseld.
      Det låter så våldsamt med skärseld, men skärselden är inte ett skräcktillstånd med ett varmt ställe, ett glödande helvete. Det är det inte alls. Det är bara vår egen avvikelse från det normala när det gäller att vara brutal, deprimerad, arg, bitter osv., som kan frambringa skärseld.
      I den andliga världen lever vi ju i vår tankevärld, och vi lever i andras tankevärld. I de högre världarna kan det inte vara tal om en enda ofullkomlighet. Där blandar man inte samman tingen, för då skulle det ju bli precis som i den fysiska världen, där allt, ont och gott, lidande, smärta och välbefinnande, är hoprört. Men det förekommer inte på det andliga planet, där är allt logiskt uppbyggt. Där kan bara det som är logiskt komma in på de högre planen. Allteftersom tingen blir mer logiska, kommer det högre och högre upp. Den som är störst i logiskt tänkande, är också den mest kärleksfulla människan och störst i logiskt uppträdande, för det kommer alltid att vara ologiskt att vara kärlekslös.