Konst och vetenskap
444. Kärlek kan inte vara kärlek, om den inte samtidigt är vetenskap, är visdom. De som tänker de mest kärleksfulla tankarna, de mest logiska tankarna, når högst i den andliga sfären. Tänk, vad de får se. De är ju tillsammans med likasinnade, väldiga konstnärer, som här kan skapa de skönaste konstverk. Ja, tänk, vad de kan skapa på det andliga planet. Där ska de inte skapa i marmor eller sten, där skapar de i naturliga former, levande väsen som andas. Konstverken är väsen som andas, som är levande, som fått liv av konstnärens jag. De kan ju inte bli till levande väsen som vi andra. Det är skapade realiteter, men de får liv av konstnärens jag, eftersom de är av tankemateria. Det är tanke.
      När man blir konstnär här, är det inte för att vara konstnär i den fysiska världen, utan det är för att förkovra sig till att vara konstnär i konstens hemtrakt, konstens hemvist. Allting ska ju sluta som konst. Om det inte är konst, är det inte logiskt. Därför måste man räkna med att för ingenjörer, arkitekter och alla andra som ska skapa och bygga upp något, måste slutfacit vara att det är konst.
      Det kan inte vara vetenskap, om det inte är konst, och det kan inte vara konst, om det inte är vetenskap. Det kan bara vara konst där det är genomlogiskt uppbyggt. Om det är ologiskt påklistrat, är det inget konstverk, det är i varje fall ett mycket ofullkomligt konstverk.