Human och fullkomlig
445. På så vis byggs den andliga världen upp. Vi är alltså här i den fysiska världen för att förkovra oss i att tänka, och vårt sätt att vara är resultatet av vårt tänkande. Men så är det ju det strålande med det, att det är indelat i plan. Här består vi ju av vissa skikt. När vi har ett djuriskt skikt i oss, är vi inte färdiga. Denna djuriska natur som kommer till uttryck genom hetsighet, vrede och bitterhet, kan inte komma med i den andliga världen. Detta skikt måste bort.
      I den första sfären är det möjligt att få bort dessa skikt, och när de är borta, kommer man in på nästa plan. Vad återstår då? Då återstår det område i mentaliteten där väsendet har sin humanitet. Alla har en viss grad av humanitet; även i en bandit finns det humana talanger, där finns ett visst litet område där han är kärleksfull, där han är human. Detta lilla område kommer då att bestämma hans medvetande, och där kommer han samman med likasinnade.
      Har man en större grad av humanitet, kommer man högre upp. Men det är inte fråga om att det kan förekomma ofullkomligheter, för de lagren är inte med. I den fysiska världen har vi alla skikt i vårt medvetande, vi arbetar på alla plan, men uppe i den andliga världen blir vi specificerade på så vis att varje skikt kommer till sitt plan. Den förmåga vi har uppnått, bestämmer alltså höjden där uppe.