Symbol nr 21
Den eviga kosmiska, organiska förbindelsen mellan Gud och gudason 1
447. Symbolen, som illustrerar väsendets förhållande till Gud, visar hela världsalltet. Gud är ju världsalltet. Världsalltets jag illustreras genom det vita fältet ytterst på symbolen, som är den fasta punkten. Vi lever allesammans i världsalltet.
      Figuren i symbolens mitt visar ett enskilt levande väsen, det kan vara ett djur, det kan vara en människa. Det lever alltså i världsalltet, och vi ser att det består av samma material som det omgivande världsalltet. Det är av samma slag överallt. Vi har sett att det finns en indelning: den röda färgen symboliserar växtriket, den orange djurriket, och så kommer människoriket, visdomsriket, den gudomliga världen och salighetsriket. Det är de medvetandevärldar som är till, och de är baserade på de andliga förmågor vi har. Det finns inte fler andliga förmågor.
      Instinkten bildar det röda området, tyngdenergin eller värmeenergin bildar det orange området, känslan det gula, intelligensen det gröna, intuitionen det blå och minnet det indigofärgade området.
      Den violetta färgen symboliserar världsalltets övermedvetande, X2, och vi ser att det kommer igen i gudasonen, det levande väsendet. Det vita fältet i mitten visar det levande väsendets jag, som är samma element som världsalltets jag. Det vita och det violetta fältet är väsendets övermedvetande. Dessa två realiteter är eviga. Och så är det dess undermedvetande som består av instinkt, tyngd och någon känsla. Det bildar den fysiska kroppen.
      Nu är väsendet alltså placerat mitt i världsalltet, och det finns ingenstans där det inte reagerar. Det sänder ut krafter. Alla de enskilda kolorerade fälten symboliserar levande väsen som omger väsendet i mitten, som också är ett levande väsen. Hur skulle detta väsen på något sätt kunna röra sig eller yttra ens den allra minsta suck utan att ha förbindelse med de motsvarande omgivningarna, antingen det nu är andligt eller fysiskt? Så är det alltså.
      Så är ni placerade i Gudomen, så är jag placerad i Gudomen. Det är verkligen ett uttryck för den riktiga principen. Nu är det ju en symbol, och jag har inte kunnat uttrycka det på annat sätt, men jag tycker att symbolen uttrycker det väl. Ni vilar i Gud, och ni har en förmåga att korrespondera överallt, med allt i Gud.
      I det violetta fältet i mitten ser vi den sjunde grundenergin, moderenergin, som bildar vårt övermedvetande, vilket gör att vi är eviga. Det vita fältet i mitten symboliserar vårt jag, som är den fasta punkten, liksom Guds jag i den yttersta vita ringen. Guds jag är också evigt, och det är närvarande i alla levande väsen. Vi talar till Gud genom våra olika tankearter, och så får vi svar på dessa tankar. De olika förmågorna och energierna som vi korresponderar igenom, är inte lika långt framme hos de olika väsendena. Några är mer utvecklade och andra är mer latenta.
      När en människa korresponderar med omgivningarna, svaras det genom motsvarande väsen. Hon har vänner, hon har fiender, och alltsammans är en växelverkan mellan väsendet och de omgivande väsendena. Men dessa väsen är ju i Gud, de är Guds redskap. Det är detta man måste nå fram till att förstå.
      Väsendet är således utrustat med organ, kroppar, med vilka det kan korrespondera med de motsvarande tillstånden i själva världsalltet. Att vi har instinkt, är för att vi genom denna kan samarbeta med den yttre världen. Det är ju nämligen speciellt växten och växtmedvetandet som med hjälp av instinkten kan bearbeta den yttre materien och bilda blomman, bilda det fysiska. Längre framme är djuren, som kan åstadkomma animalisk materia, en fysisk kropp, och få mer rörelsefrihet. Sedan kommer vi upp till det riktiga människoriket med de fullkomliga människorna, och därefter upphör den fysiska världen. I det gula området har människan lärt sig tänka och har blivit till den fullkomliga människan som Guds avbild, och då är det inte längre nödvändigt att inkarnera, då kommer hon att leva i de högre världarna.
      Man kan tydligt se att det är avsikten att människorna ska bli inställda på Gud, men där gör sig den principen gällande, att vi inte ser den andliga världen. När vi är i det fysiska, vakna dagsmedvetandet, kan vi inte se den andliga världen, och när vi är i den om natten, kan vi inte minnas den när vi vaknar. Den är liksom helt borttagen. Vi ska inte ha denna andliga värld inne i den fysiska världen, för här ska allting handla om att lära sig tänka riktigt, inte drömma om att bli fri från denna värld och vara tillbaka i den andliga världen. Det skulle man göra, om man kunde minnas den andliga världen. Då skulle man kunna fly från den fysiska världen, men det finns en princip som medför att vi inte kan se den andliga världen. (Se st. 422, 446, 449, 543.)