En mors syn
452. Denna bild symboliserar en princip bakom en situation som mycket ofta äger rum. Här gäller det en mor som har två små pojkar som är döda. Hon var självklart mycket bedrövad över att mista sina små pojkar, och då inträffar det att hon vid ett visst tillfälle får en syn. Hon ser sina två små pojkar, och de gör tecken att de har det bra, att hon inte ska gå och gråta så, de har det strålande. Det blev en väldig tröst för modern, och det är det som konstnären här har försökt framställa.
      Det finns en mängd sådana egendomliga fall. Det är ju inte nödvändigt för er som är medvetna om det och känner till det. Men det är nödvändigt för alla de människor som vill börja lära känna dessa ting. Hur ska det annars förklaras? Varifrån får modern den synen? Det blev alltså en hjälp för henne. Det visar också att man från det andliga planet kan sända hjälp till det materiella, man är inte avskuren från det fysiska planet.
      Om natten när man sover är man inne på det andliga planet, och där kan man på ett naturligt sätt vara tillsammans med dem som har dött härifrån, där sker det inte någon skada. Men så händer det ju att folk säger, att när man inte kan minnas det nästa dag, är det inte något att ha. Jo, det är det, men man ska inte minnas det nästa dag, för vi har en uppgift här som skulle bli förstörd, som vi inte skulle kunna uppfylla, om vi kunde minnas allt det vi upplevde i den andliga världen.
      Därför är det så, att vi bara får upplevelser med oss över till det vakna planet på ett abnormt sätt. När sömnen inte har varit fullkomlig, kan vi drömma. Drömmarna är verkliga brottstycken av vår upplevelse i nattmedvetandet. Men när de så blandar sig med den vakna människans tankegång, blandar sig in i de vakna tankarna, försvinner logiken. Då finns det ingen ledning i det, och då kan det bli till något förfärligt ologiskt. Men det kan ibland hända att ett helt, stort stycke av upplevelserna går över på det fysiska planet. Mycket ofta kan det vara ett varsel eller en vägledning för vederbörande.