Storkursen
Intellektualiserad känsla och logiska sympatier. Kärlek är logik
461. Detta att tänka logiskt är det fundamentala i livsupplevelsen. Det finns särskilda världar, där det är den bärande principen, där tänkandet inte ska användas till att mödosamt bearbeta och övervinna materien, utan där materien lystrar. Där kan man säga, att när man talar så sker det, och när man befaller så står det där – precis såsom Gud. Det är ju detta som kännetecknar Gud. Vi har just lärt att han befallde, så stod det där, han talade, så skedde det. Det kommer också att ske för oss i samma mån som vi kan få tingen att lystra.
      Tingen lystrar bara när de övervinns genom logiskt tänkande. Därför är det logiska tänkandet hela tiden vägen till lyckan, vägen ut ur lidandet, vägen till himlen. Men man har inte kallat det logiskt tänkande, man har kallat det moral, man har kallat det kärlek. Man ska vara kärleksfull, man ska vara god. Att vara kärleksfull, det är logik. Kärlek som inte är logisk, är inte kärlek.
      Det finns många olika slags känslor. Känslor kan verkligen vara uttryck för sympati, men det finns också ologiska sympatier. Ologiska sympatier är inte kärlek, för de är inte i kontakt med livets lagar, de har inte övervunnit materien. Däremot finns det en intellektualiserad känsla, en logisk känsla, som efter hand utvecklas. Den logiska känslan är ju det vi också kallar humanitet eller kärlek. Sympatin blir till kärlek där känslan blir intellektualiserad. En sympati som är baserad på den högsta logiken är i kontakt med livets lagar. Detta tillstånd är universums grundton.
      På så vis upprätthålls hela universum, och därför är lagen för allt som inte har nått detta stadium: att nå detta stadium. Allt i den materiella världen är inriktat på att bringa människorna upp till detta logiska tänkande. När de når detta stadium, är de färdiga med att inkarnera här, då är de fria från den fysiska materien. Då behöver de inte längre inkarnera i denna tunga materia.
      De lever därmed i ett fullständigt fritt tillstånd, det finns ingen tyngdkraft. Här ska vi tyngas ner, här ska vi röra en kropp. När vi ska ut och resa, måste vi transporteras. Antingen måste vi vandra på våra ben eller använda fortskaffningsmedel, men det behöver vi inte i den andliga världen. Där är vi fullständigt eller totalt frigjorda. Att nå det fullkomliga, logiska tänkandet är att bli ett med Gud.
      Vägen till ljuset har blivit att man ska lära sig att bli god och kärleksfull, och man ska älska sin nästa som sig själv. Där är det sagt i ett nötskal.