Den fysiska tillvaron är inte den fundamentala tillvaron
463. Där man inte är kunnig nog, där man är ovetande, kommer man att uppleva lidandena. Därför måste man förstå att denna fysiska tillvaro inte är den fundamentala tillvaron. Den fundamentala tillvaron är den andliga tillvaron. Det är i den fysiska tillvaron vi måste ha lidandena och få verkningarna av våra misstag.
      Är det inte gudomligt att vi inte ska leva i denna tillvaro under hela denna väldiga epok, dessa tusentals liv, dessa miljontals år, som behövs för att utbilda djuret till människa? Är det inte utmärkt att det inte sker i ett streck, utan att det är uppdelat i många, många små stycken, så att vi får tillfälle att komma in på det andliga planet och uppleva denna ljustillvaro? En ljustillvaro som är alldeles väldig i förhållande till det som vi är i stånd att uppleva. Hur mycket vi kan uppleva, är avhängigt av hur långt vi har kommit i logiskt tänkande på det materiella planet.
      Det är därför som vi med jämna mellanrum måste dö och avbryta den fysiska tillvaron. Men det är ju också gudomligt att vi, när vi får vår kropp förstörd, kan slippa en sådan defekt kropp. Man kan stå fri och fullkomlig och känna sig helt underbart sund och behaglig, det kan vara lycka och glädje omkring en. Det är ju härligt att det finns där bakom olyckorna, bakom lidandena, bakom de onaturliga dödsprocesserna. Det är ju strålande.
      Vi kan lära oss att den materiella tillvaron inte är den fundamentala. Varför ska ett barn födas och dö redan vid födseln? Några dör två månader gamla, andra sju år eller trettio år gamla. Man kan tydligt se, att om detta vore det fundamentala, skulle det ju vara ett förfärligt misslyckat tillstånd som Gud skapade i världen. Men där finns inte något misslyckat. Detta att dö för tidigt ger också erfarenheter, och det är också något som är resultat av ologiskt tänkande.