Spöken och fantomer. Mörka skikt av tankematerial blir bortsuggererade av skyddsänglar
465. Man kan till exempel känna att tiden står stilla. Men man märker det som om det är en evighet. Det tar aldrig slut. Himlen är grå, mörk och svart med åska och blixt osv. Ibland vadar man i gyttja och sjunker och sjunker och kan inte komma någonstans. Man kan se terränger där uppe, där det är solsken, men det är några lodräta klippväggar som man inte kan komma uppför. Det kan verka som om allt detta är fruktansvärt. Men det har en gudomlig betydelse, för desto snabbare blir dessa väsen olyckliga. Det är ju meningen att de ska bringas att förstå, att här behöver de hjälp. Här kan de inte klara sig själva. Här ska de ropa på hjälp, och det kommer de att göra. Så snart de känner att de är olyckliga, att de är hjälplösa, börjar det klarna i deras sinnelag. Då kan skyddsänglarna träda in, och så blir de hjälpta. Då talar man om för dem att de inte längre befinner sig på det materiella planet. Det berättas för dem att de befinner sig på ett tankeplan, och så får de lära sig att se, att materien lystrar till tanken. Det är deras egna föreställningar som de har vadat i. Det existerade inte någon annanstans, det var deras eget mörka medvetande de vadade i. På motsvarande sätt blir världen ljus omkring dem när medvetandet förändras och blir ljust. Det som sedan sker, är att skyddsänglarna lamslår tankeförmågans speciella organ för mörka tankar. Tankematerialets mörka skikt blir bortsuggererat. Detta skikt verkar som en figur som har människans form. Det kan skyddsänglarna suggerera bort, och det är det som ibland kan gå omkring som ett spöke. Det är en fantom. När det är avskilt från själva anden, är det ju en fantom. Men det är en våglängd. Därefter kan väsendet inte minnas något om de ting som det var förbittrat och förargat över. Det kan vara ett äktenskap som det är förbittrat över. Det kan vara något helt annat. Det kan ha begått självmord osv., men det kan väsendet inte minnas det minsta av. Det är helt avlägsnat. Tills vidare kan det inte minnas det minsta av allt detta. Därefter är det upptaget av humana ting alltefter dess egen utveckling i humanitet.